Fanny

Fanny är jurist med specialisering inom asylrätt och har länge varit intresserad av rättighetsfrågor, även innan juridikstudierna. Idag arbetar hon som jurist på Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och har tidigare arbetat på advokatbyrån Asylbyrån och Migrationsverket. Hon har även varit projektanställd hos FN:s flyktingorgan, UNHCR och praktikant på Amnesty International. Genom sitt arbete som juridiskt ombud för asylsökande möter Fanny dagligen människor som flyr väpnade konflikter och förföljelse världen över och tar del av uppgifter om kränkningar av mänskliga rättigheter som de flyende utsatts för.

Fanny kommer att vara placerad i byn Yanoun som ligger utanför staden Nablus på Västbanken och kommer rapportera om livet i området. Som följeslagare hoppas Fanny på att kunna bidra till att våldet dämpas på plats och berätta om situationen.

 

 

Reserapporter av Fanny

Prövad och dömd på knappt femton minuter

I ett bås sitter en blek och mager pojke i 16-årsåldern. Runtom honom är olika vuxna personer, de flesta i uniform, andra civilklädda. Ingen tittar på pojken, de är fullt upptagna med att prata med varandra. Dörren till vänster öppnas då och då och främmande personer går in och ut ur rummet. Efter cirka femton minuters samtal på hebreiska, som översätts sporadiskt till arabiska av en ung israelisk soldat, beslutas att pojken ska hållas kvar tre dagar till i ett förhörscenter i syfte att få fram ytterligare erkännanden.

När ditt barn förs iväg av soldater

Föreställ dig att du vid 14 års ålder väcks mitt i natten av skrik och hundar som skäller i ditt hus. Lampan tänds, och runtomkring dig står en grupp tungt beväpnade militärer som släpar dig från ditt sovrum till ett förhörsrum i en militäranläggning. Du förs dit med ögonbindel och med bundna händer. Du får inte träffa en advokat innan du förhörs, och under förhöret utsätts du för hot och slag av förhörsledaren som vill att du erkänner det brott du anklagas för.

”Vi ser inte deras vapen, men det gör ni.”

Var vi än befinner oss här ser vi vapen, inte bara bland militärer och poliser; även israeliska bosättare har ofta maskinvapen hängandes över axeln. Vapen i affärer, restauranger, busshållplatser, sjukhus, förskolor. Samtidigt finns det många i det israeliska samhället som står emot, som vågar vägra bära vapen.

”Vi behöver utbildning för att kunna förstå hela bilden. ”

Flera gånger i veckan följer vi skolbarn till skolan al-Lubban Secondary Boys School i byn as-Sawiya söder om Nablus. På bergstoppar runtom skolan ser vi de israeliska bosättningarna Eli och Ma’ale Levona (1). Skolområdet bevakas sedan många år av israelisk militär och barnen möter dagligen tungt beväpnade soldater på vägen till skolan. Vissa dagar riktar de vapen mot barnen, vissa dagar står de utanför skolporten där skolans rektor Mohamed Assad, tillsammans med lärarna, möter upp barnen så att de kan komma in i skolan.

”Det är din mark, men du får inte vara på den.”

Markerna runtom den palestinska byn Turmus’ayya är mycket frodiga, perfekt för jordbruk. Här brukade byborna tillbringa fredagseftermiddagarna tillsammans med sina familjer och njuta av det vackra landskapet. Idag får de bara tillträda marken två gånger om året och bevakas då av israelisk militär och polis.