Göran Hember

Göran Hember bor och arbetar i Östersund. Han är gymnasielärare i religion, filosofi och psykologi. Göran har ett starkt intresse för Mellanöstern och har rest mycket i området. Han är engagerad i den skandinaviska ekumeniska gemenskapen Korsvei.

Reserapporter av Göran Hember

Avskedsbrev till Aron och Ahmed

Jag lämnar er nu. Det här uppdraget börjar gå mot sitt slut och jag är på väg hem. Jag hade velat lära känna er. En sak vill jag i alla fall att ni ska veta, jag glömmer er aldrig...

Lägga pussel

"Det har aldrig funnits någon arabisk vår...det enda vi fått är höst". Mohammed tar upp sin tvååring, dottern Siba i knät, samtidigt som ett starkt mullrande ljud hörs utanför. Fönsterrutorna skallrar till. Tre israeliska attackplan stryker på mycket låg höjd över Yattas hustak. "Det är Israels närvaro här som gjort att den arabiska hösten inte nått hit", fortsätter Mohammed. Mitt antecknande kommer av sig. F 15-planen brakar iväg åt Gaza till. Jag har fått ytterligare en pusselbit, ytterligare ett perspektiv på konflikten. När jag några timmar senare lämnar Mohammed och hans familj förstår jag honom bättre. Vi har också hittat varandra i ett samtal om de drömmar vi har för våra liv.      

Passport please!

Det började redan på Ben Gurion-flygplatsen när jag kom ner hit i början på november. Misstänksamheten hos den kvinnliga passkontrollanten var kompakt. Vad skulle jag göra här? I tre månader? Kyrkornas Världsråd? Just då, i mötet med hennes blick på andra sidan glasrutan, förstod jag att något helt nytt väntade mig. Det var slut på att bli behandlad som bara jag. Här representerar ingen bara sig själv, hur sympatiskt det än låter.

Fursán! Måste allt vara politik?

"Ibrahimovic!" Jag får en dunk i ryggen från någon bakifrån. Varma, breda,   uppskattande leenden riktas emot mig från alla håll i minibussen. Zlatan är min inträdesbiljett till Yattas totalt mansdominerade offentliga värld. Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att jag någonsin i livet skulle komma på tanken att åka till Hebron för att koppla av, men det är just det jag är på väg att göra den här lördagkvällen.

Fyra nyanser av brunt

Jag gillar kartor. På hemmaplan använder jag mest kartor i samband med friluftsliv. Kartan kan exempelvis hjälpa mig att hitta den där optimala tältplatsen i fjällen, med den plana gräsytan och bäcken som rinner strax brevid. Sedan några veckor är jag på uppdrag för Kyrkornas Världsråd på Västbanken. Kartan har blivit ett av mina viktigaste arbetsredskap. Men, istället för att beskriva möjligheter är användningen av kartor härnere snarare förknippat med instängdhet, begränsningar och hinder.