J Hjärpe Lämås

Josefin reste till Palestina och Israel första gången 2009 då hon tillbringade ett halvår i Betlehem via Sidas praktikantprogram. Resorna och intresset för regionen har fortsatt sedan dess, liksom övertygelsen om Följeslagarprogrammets uppgift och nyttan av en internationell närvaro på plats. Hennes förhoppning är att som följeslagare lyssna och ta del av människors berättelser oh vardag, att vara ett ögonvittne och att aktivt låta berättelserna bli hörda av fler. I Sverige är hon aktiv inom fredsrörelsen och brinner för ickevåld som filosofi och metod. Josefin var även följeslagare i Yanoun 2016.

 

Reserapporter av J Hjärpe Lämås

Sumod

– Sumod är det vi andas och lever. Det är något som finns inuti oss från den dagen vi föds och det är något som växer med och i oss i samma takt som vi växer genom livet. Hade vi inte haft sumod hade vi för länge sedan varit borta från den här platsen.

Olovlig vänskap

De båda männen skickar cigaretten mellan varandra. Röken lägger sig som en dimma över köksbordet och mellan blossen skrattar de åt varandras försök att göra narr av den andres olikheter. Mo är palestinier, Joseph är israel. Deras respektive samhällen säger att de borde vara fiender, men i det trånga köket finns inget annat än en befriande vänskap.

Välkommen till Hebron

Jag befann mig i den svenska fjällvärlden, hade just upplevt det vilda och orörda, storheten, stillheten och naturens lugn. Det första samtalet jag fick när jag slog på telefonen igen var från Stockholm. ”Kan du tänka dig att åka igen?”. Jag såg ut över fjällens vidder, andades in, andades ut. Svaret var ändå givet. Självklart.