Jennifer är kommunikatör och reklamare i botten och pluggar nu teologi för att bli präst i Svenska kyrkan. Jennifer bor på Kungsholmen där hon i flera år jobbat extra och varit engagerad i Västermalms församling. Intresset för kommunikation, möten med människor och mänskliga rättigheter gör att Jennifer har valt att resa till Israel och Palestina som följeslagare. Hon är speciellt intresserad av religionsdialog och hoppas kunna få berätta om det i sina reserapporter.
På det ekumeniska centret Tantur diskuterar och arbetar man både teologiskt och praktiskt med att komma fram till en möjlig lösning på konflikten i Det heliga landet. En tvåstatslösning har sedan den så kallade Balfourdeklararationen, 1917, varit det tongivande svaret på konflikten mellan Israel och Palestina och också Kyrkornas världsråds hållning. Men det finns även andra förslag.
I Hebron träffade jag Muhammad Mahar Maswadah. Muhammad är mufti. Inom islam är en mufti en rättslärd person som uttolkar den religiösa lagen, sharia och andra teologiska frågor.
Att bli störd i sitt arbete är en utmaning och man måste vara tuff och våga, säger Safa’, man måste vara sann mot sig själv och följa sin inre kompass, även om det ibland är väldigt, väldigt tufft.
Vi åker med bussen från Haifa upp på slingrande vägar nära gränsen till Libanon, mot den lilla byn Iqrit. Byn som en gång var bebodd av ett hundratals familjer men som nu enbart består av den gamla kyrkan.
– Vi ger aldrig upp. Aldrig, säger Issa Amro, en av grundarna till ungdomsorganisationen Youth Against Settlements, som förkortas YAS, i Hebron. YAS är en ickevåldsgrupp som försöker få slut på byggandet och expansionen av bosättningar i Hebron [1]. För nionde året i rad anordnar YAS kampanjen Open Shuhada Street, och Issa ser mig stint i ögonen och avslutar:
– Vi kommer att fortsätta så länge vi måste.
