Johanna Bogren

Johanna Bogren var följeslagare i Betlehem 2007 och i Hebron hösten 2008 och våren 2009.

Reserapporter av Johanna Bogren

Vardag i Hebron

Jag promenerar genom Gamla stan i Hebron, genom vad som brukade vara en sprudlande marknadsplats. Nu finns här bara några få butiker och marknadsstånd kvar. Många butiker har stängts av den israeliska militära myndigheten för att etablera en säkerhetszon till de av israeliska bosättare ockuperade husen, andra har stängts på grund av brist på kunder.

Röda vita rosen i Hebron

Överallt ser jag barn som bär stora vapen. Barn som håller stora stenar i händerna. Barn klädda i stridsmundering. Barn med ”molotov cocktails” (hemmagjorda brandbomber) i händerna. Barn redo att avfyra tårgas. Barn med laddade stenslungor. Visst är man väl fortfarande ett barn när man är runt 17 år? Dessa barn, eller om man så vill, mycket unga män, är både israeler och palestinier. De israeliska barnen är soldater i den israeliska armén, klädda i arméns uniform, med dödliga skjutvapen i sina händer. De palestinska barnen bär ingen skyddande uniform, utan istället ganska slitna kläder och en scarf över munnen för dämpa tårgasens effekt. De har stenar i händerna.

Hebron står i lågor

Hebron står i lågor, Hebron står i lågor! Hela Hebron står i lågor! Det är ropen som möter mig på gatan nedanför vårat hus. Mängder med människor rör sig snabbt och alla motsatt riktning mot mig, ifrån stadens centrum.

Where do you come from?

“Where do you come from? Go back to your countries! Nobody wants you here!” Det är orden vi, jag och min följeslagarkollega Silja, möts av när vi står på gatan nedanför “det ockuperade huset”. Spänningen ligger i luften kring ”det ockuperade huset”. Hela staden påverkas av vad som sker med ”det ockuperade huset”. Hela Västbanken påverkas av vad som sker med ”det ockuperade huset”.

Nästan som en fredag i Stockolm

Jag befinner mig i byn Susiya, en tältby i söder om Hebron. Byn består av tält då den ursprungliga byn demolerades 1948. Byborna har sedan dess försökt bygga upp sina hus flera gånger, men får inget tillstånd från israeliska myndigheter och utan byggnadstillstånd är risken stor att husen demoleras eller rivs av den israeliska armén. Idag bor ca 300 personer, fyra familjer, i Susiya och tälten ligger gruppvis utspridda men alla inramade av bosättningar och militärbaser. Byn behöver internationell närvaro då bosättarna ständigt utgör ett hot mot byborna i Susyia och ofta t ex hindrar dem att bruka sin mark som ligger nära bosättningarna.