Karin Haglind

Karin Haglind var ekumenisk följeslagare i Jayyous sommaren 2008.

Reserapporter av Karin Haglind

”Det är klart att vi kommer att förändra saker”

Klockan är halv nio på morgonen och jag sitter i Abeds trädgård och ser ut över dalen norr om Jayyous. Jag har varit vid jordbruksgrinden och sett bönderna passera igenom muren till andra sidan, där deras åkrar och växthus ligger. På väg uppför kullen till byn, blev jag inbjuden till Abed för att dricka en kopp te. Landskapet som breder ut sig framför mig är bedövande vackert med olivträden, de milda färgerna och det lätta morgonljuset. ”Det här är den finaste utsikten i världen”, säger Abed. ”När jag sitter här med min kaffekopp vill jag aldrig gå härifrån.” Jag håller med honom, men kan inte låta bli att tänka att den skulle vara ännu vackrare utan muren. Muren, som här är ett stängsel omgivet av breda remsor ljusgult grus, slingrar sig som en orm genom landskapet.

”Målet är att människor ska vara rädda för oss”

Det är sent på söndag eftermiddag. Jag och två av mina kolleger, Eniko och Manfred, sitter i vardagsrummet med varsin bärbar dator. Vi har varit ute hela dagen och är glada över att äntligen få lite tid till kontorsarbete. Plötsligt ringer vår granne Noor till Eniko. ”Soldaterna är här”, säger han, ”nära moskén”.

Glimtar från en dag i Jayyous

03.50, Qalqiliya North Terminal. Det är fortfarande mörkt ute, men kön utanför terminalen är redan lång, ett par hundra meter. Fler människor anländer hela tiden. Min kollega Manfred och jag ställer oss vid grindarna och väntar på att de ska öppna. Dagens första böneutrop ljuder från moskén och ett par dussin män ställer upp sig på led för att be.

På fel sida muren

”All min mark ligger på fel sida muren. Allt jag vill är att komma dit, jag vill inte ta mig in i Israel. Jag hade ett tillstånd för att åka dit, men det gick ut och nu väntar jag på att få ett nytt. Under tiden måste min vän vattna mina oliv- och citrusträd.”