Karolina Österblom

Karolina bor i Göteborg och är väldigt intresserad av rättighetsfrågor på olika sätt. Hon har en magisterexamen i Internationella relationer och jobbar nu på Rädda Barnen. På sin fritid tycker hon om att vara utomhus, bland annat att paddla kajak i skärgården. Karolina ser fram emot att möta människor i Israel och Palestina och få lära sig mer om hur deras vardag påverkas av konflikten.

Reserapporter av Karolina Österblom

Hemma igen

Jag är hemma igen. Åker ut till havet och badar, lyssnar på Sommar i P1 och träffar vänner på uteserveringar. Och läser notoriskt nyheter om Palestina och Israel. Palestinska vänner delar bilder av ihjälskjutna barn i Gaza och mina kollegor som är kvar över sommaren berättar om bomblarm i Jerusalem. Där är de, kvar mitt i allt och här är jag, tillbaka i mitt lugna och trygga.

Midsommarmardröm

Det är midsommarafton. Vädret är långt ifrån svensk midsommarväder; inte ett moln i sikte och över 30 grader varmt, redan på morgonen. Mitt Facebookflöde [1] varvas av bilder på glada barn med blomsterkransar i håret och på den 15-årige palestinska pojken som i morse sköts ihjäl av israelisk militär i byn Dura, väster om Hebron.[2] Det är verkligen inte lätt att få ihop världen.

Ockupation pågår

För två veckor sedan var vi på besök i den palestinska byn Kafr ad-Dik, en vacker liten by i en dal med några hus klättrandes upp på bergskanterna. Vi träffar borgmästaren och två till som jobbar i kommunhuset som berättar att de är oroliga för att de israeliska bosättningarna i närheten av byn kommer att expandera. Vi går upp på kommunhusets tak och de pekar ut bosättningarna för oss och berättar att precis utanför byn är det område C.(1) Fyra dagar senare får vi ett samtal om att ny mark har exproprierats och ett nytt bygge har startat.

Att vägra vapen

Vi är i Haifa på utbildning och har börjat dagen med att prata om hopp. Jag har fortfarande hopp om att konflikten går att lösa men när jag sitter och funderar blir det tydligt för mig hur många fler exempel jag har härifrån som fått mig känna mindre hopp snarare än tvärtom. Men så kommer feministen och fredsaktivisten Ruth Hiller och fyller på.

En annan slags demonstration

Första maj brukar för mig vara en dag fylld av vänner, glädje och en känsla av att vi är många som vill något annat, som vill förändra. Dagen brukar börja med en lång gemensam frukost där stämningen är glad och uppsluppen. Några ska inte gå i något tåg, vi andra ska gå i olika och vi pratar om ifall vi ska mötas efteråt och gå och äta någonstans. Vår frihet och rätt att demonstrera pratar vi inte om, jag tror att många av oss med mig tar den för given. Årets första maj blev på ett helt annat sätt.