Katarina Linderborg

Katarina Linderborg har arbetat som biomedicinsk assistent på sjukhuset i Söderhamn samt vårdcentralen i Götene. Hon har arbetat med barn och ungdom i en församling i Västervik och även i sjukhuskyrkan där. Idag är Katarina pastor i Missionskyrkan i Ockelbo. I mitten av 90-talet var hon på en resa till Israel-Palestina och fick då upp ögonen för situation i området. Hösten 2010 var hon tillbaka på ytterligare en studieresa och förskräcktes över hur mycket värre situationen har blivit.  Att följa Jesus, är för Katarina, att stå på de förtrycktas sida oavsett vem den förtryckte är. Hon hoppas att hon med sin närvaro kan ge en liten strimma hopp i en till synes hopplös tillvaro.

Reserapporter av Katarina Linderborg

Vanligt vatten

Vi åker utmed Jordanfloden på väg 90, den väg som går från Tiberias i norr till Eilat i söder. Utmed hela vägen finns det stora kranar för vattenledningsnätet. Kranar med staket omkring. På fälten bredvid betar får och där finns stora vattentankar för att herdarna ska kunna ge fåren vatten.

Påsk i Nablus

Scouterna ställde upp sig med fanor i täten. Därefter kom de scouter som hade trummor och trumpeter. Efter dem stod alla prästerna i stan, sida vid sida, och sedan alla vi ”vanliga” människor. Det var påskaftonskväll i Nablus och den firar kyrkorna gemensamt.

Huset i ingenmansland

Abdallahs hus var det enda i byn Shweikeh som hamnade mellan Gröna linjen och muren, vilket innebar att han blev fast i ett ingenmansland. Han fick inte ta sig över gränsen mot Israel och skulle han till Shweikeh, byn där han bor, så måste först militären komma och öppna grinden som finns i muren.

Tjejsnack och tårgas

Tystnaden lägrade sig. ”Är du rädd,” frågade en av tjejerna. ”Lite,” svarade jag, fast egentligen var jag inte rädd, kände bara en stor obehagskänsla. ”Är du rädd,” kontrade jag. ”Ja,” svarade hon.

Jag vet vad jag talar om, för jag var där

Avihari Stollar växte upp i en vanlig, liberal israelisk familj i Haifa. Han var som alla andra unga män i hans ålder och generation. - Den kunskap jag hade om Västbanken fick jag från media, berättar Avihari och det enda jag hade  sett i TV och tidningar var självmordsbombare som kom därifrån. Något annat visste jag inte.