Katarina Neider

Katarina är socionom med lång erfarenhet av socialt arbete inom socialtjänsten, främst med fokus på barn och familjer. Hon brinner för utsatta barn och barnrättsfrågor och har bl.a. startat ett barnahus dit barn som utsatts för våld och övergrepp kommer för att träffa polis, socialtjänst, BUP och barnläkare.

För Katarina är frågor som rör solidaritet, rättvisa och migration viktiga. Hennes intresse för Ekumeniska följeslagarprogrammet startade i samband med en resa i området som hon gjorde tillsammans med sina nu vuxna barn och en ungdomsgrupp med namnet ”Understanding & Peace”. Under resan träffade de grupper och organisationer som outtröttligt kämpar för mänskliga rättigheter och fred i området och dessa möten berörde djupt.

Som följeslagare ser Katarina fram emot möten med människor och att föra vidare deras livshistoria. Hon är framför allt intresserad av ockupationens påverkan på barn och ungdomar, deras vardag och syn på framtiden.

 

 

Reserapporter av Katarina Neider

Barn under ockupation

Den 16 januari sköts 17-åriga Qusay al-Umour till döds i en sammandrabbning mellan israeliska soldater och ungdomar. Qusay var elev på en av de skolor vi följeslagare besöker i preventivt syfte. Att möta Qusays familj och skolkamrater har fått mig att tänka mycket på de palestinska barnens utsatta situation. Bara i Tuqu´a pojkskola har fem pojkar dödats på sex år.

Denna rapport handlar om barnen. Till min hjälp har jag samtalat med två palestinska socialarbetare. Vi har samma yrke men väldigt olika förutsättningar.

Säkerhetsskäl

Något jag funnit svårt att acceptera under min tid som följeslagare är hur palestinier begränsas i sina dagliga liv. Min upplevelse är att orden ”det är av säkerhetsskäl” ges som förklaring till det mesta av den israeliska militären. Om det så handlat om barnarresteringar, husrivningar eller indragna tillstånd att passera en vägspärr.

Att ständigt mötas av motstånd och tillsynes godtyckliga regler kan skapa frustration och ilska. Men det finns undantag, människor som med ickevåldsmetoder kämpar mot ockupationen och för mänskliga rättigheter.

Kvinnokraft i ett flyktingläger

– Min mor bär nyckeln till vårt hem i en kedja runt halsen. Jag har inte hjärta att säga till henne att huset för länge sedan är rivet och att bosättare byggt hus på vår mark.
Orden kommer från Islam Jameel, en sex-barns- mamma jag träffar i Aida Refugee Camp. Det är om palestinska flyktingläger denna reserapport kommer att handla. Om svårigheter men också om en stark vilja att göra vad man kan för att förändra det som går att påverka.

David möter Goliat

Klockan två på natten slog maskerade soldater in familjens ytterdörr och trängde sig in. De ryckte upp 14-åriga Azim från hans säng, satte handfängsel och ögonbindel på honom och drog ut honom på gården. Efter en natt ensam på ett golv i ett kallt rum hölls förhör. Varken föräldrar eller försvarare närvarade. Under tre månader satt Azim i fängelse dömd för att ha kastat sten. Jag har träffat Azim och kommer här att berätta delar av hans historia. Tyvärr är hans historia inte unik på Västbanken.

Tidig morgon vid vägspärr 300

Jag är nu på plats i Betlehem där jag ska vara under tre månader som följeslagare med Följeslagarprogrammet. Att vara följeslagare innebär att slå följe och lyssna på människors livsberättelse och vara närvarande i syfte att förebygga våld och trakasserier. I Betlehem innebär det konkret att bland annat närvara vid en vägspärr tidiga morgnar. Min första reserapport efter två dagar som följeslagare handlar om en morgon vid vägspärr 300, så som jag upplevde den.