Kerstin Dahlberg

Kerstin är 62 år och har arbetat större delen av sitt yrkesliv som journalist inom radio och teve, men har också erfarenhet från arbete inom skola, turism och administration. För Kerstin är det viktigt att handling och bön går hand i hand och utmynnar i praktisk solidaritet. Detta är inte alltid lätt att leva upp till, men utgör det bärande skälet till varför Kerstin velat bli ekumenisk följeslagare.

Reserapporter av Kerstin Dahlberg

Jordgubbsplockerskans korta natt

Suheia sitter på asfalten tillsammans med några andra kvinnor, bakom stålgaller. Om ett par timmar ska hon plocka jordgubbar åt israeliska odlare, på andra sidan muren. Men först måste hon köa och knuffande trängas med massor av män för att ta sig genom Ephraim-terminalen på norra Västbanken. Detta är för henne en helt vanlig vardag på väg till jobbet.

Att älska sin nästa

Det kan inte vara lätt att predika om förlåtelse och om att älska sin granne i ett land som Palestina. Fader Ibrahim i anglikanska kyrkan i Nablus gör det ändå, med kraft och värme. För honom är det viktigt att i den egna församlingen tala om hur betydelsefullt det är att följa Jesu uppmaning att älska dem som inte älskar oss.

Fäbodvall i ruiner

Två kvinnor sitter på marken och omsluter vant de vita ostarna med fuktade tyglappar. Lägger dem prydligt i en back. Runt omkring kvinnorna är allt kaos. Korrugerade plåtsjok spretar mot skyn — de var taket på deras enkla hus tills för någon timme sen, innan armén kom med bulldozers och raserade allt.

Sista sabbaten i Yanoun

Han tittar på mig med forskande och otrevlig blick när han passerar någon meter ifrån mig. Bakom honom kommer hans vandringskamrat, som ser något mera sympatisk ut. Båda har automatgevär hängande över axeln. Det är en solvarm dag när mandelblommen slagit ut och Yanoun har andats pastoral frid tills nu.

Ditt hem ska väck

Hon sitter i öppningen till det som knappast kan kallas ett hem och hennes blick är bedrövad. Hon omges av några presenningar som är fästa på metallstolpar. På golvet ligger något mattliknande. Förra året lät de israeliska myndigheterna utplåna det som var hennes senaste hem — ett plåtskjul på cementgrund. Resterna ligger kvar på husgrunden, alldeles intill stängslet till grannarna i bosättningen Karmel [1], där husen påminner om en svensk villaförort. Nu finns en ny rivningsorder, även för det som inte ens är ett tält.