Lars-Martin Nygren

Lars-Martin Nygren är från Arvidsjaur. Han är gift och har fyra barn. Han är präst i Svenska kyrkan. Han ingår i ett stödteam för Utrikesdepartementet som assisterar svenskar vid utrikeskriser.

 

 

Reserapporter av Lars-Martin Nygren

Knackningen

Plötsligt händer det. Men det gäller att ha hjärtat öppet. För någon vecka sen besökte vi ”the Union of Arab Women in Tulkarem.” Det är en ideell stiftelse som driver förskola och barnhem. Vi besökte förskolan. 70 barn i tre grupper ställer en del krav. Vi visades runt. Barnen sjöng. Vi gick en trappa upp. En avdelning bedriver skola och träning för barn med särskilda behov. Träning och skola för 32 barn. Olika grupper delade efter barnens olika behov.

Israeliska armén jagar grannar

Kl 02.30 igår morse bröt sig en styrka ur IDF- Israel Defence Forces, in i hemmet hos Sami och Sherim Safa. Operationen pågick i tre timmar. Mycket i lägenheten förstördes men ingen arresterades.

Muren

Det är afton och vi kommer åkande i taxi längs huvudvägen mot Netanya i västra delen av Tulkarem. Vi åker parallellt med järnvägen som startade i Istanbul och passerar den nedlagda järnvägsstationen som byggdes under det ottomanska imperiets dagar. Vi passerar några affärskomplex och en stor bensinstation. Vi ser muren som omgärdar området med de kemiska industrierna. Det är alldeles stilla ute.

Civilisering av det israeliska samhället

Jag har sedan 1989 arbetat 25 % av min tid inom försvarsmakten. Jag har som förbandspastor sett många värnpliktiga och många officerare. Jag har fått lyssna på många berättelser och upplevt strapatser. Den militära miljön skapar starka band för många. Band mellan värnpliktiga, band mellan officerare och värnpliktiga. Band mellan officerare. Det är strapatserna som skapar banden. Det kan vara snön och kylan. Det kan vara händelsen på skjutfältet eller på fjället eller erfarenheter från utlandstjänstgöringen som gör det. Kommer du ihåg när vi…, och sedan kommer den ena fantastiska berättelsen efter den andra.

Ljudgranaten i Beit Iba

Jag såg honom i ögonen när jag passerade honom i kön. Han såg ut som en student. Glad men lite blyg. Lite framåtlutad på grund av den långa kroppen. De unga männen runt omkring började prata men han var avvaktande. Till slut frågade han var jag kom ifrån. Han kom ifrån Tulkarem, hette Kahlil och var på väg hem tillsammans med alla de övriga tusentals studenterna som går på universitet i Nablus.