Leif Dahlin

Leif Dahlin är född och uppvuxen i Borås, läste teologi vid Uppsala Universitet och har arbetat som präst i nästan 40 år, i Skara och Göteborgs stift, men också i Malaysia i 5 år. Han är nyligen pensionerad, vikarierar som präst ibland men är också volontär i sin förra församling, Bergsjön i Göteborg, där han arbetar med flyktingar och asylsökande. På fritiden föredrar han att umgås med familj, barn och barnbarn och att pilgrimsvandra.

Reserapporter av Leif Dahlin

Hem till byn

Jag träffar Kholoud Ajarma i Lajee Center i Aida flyktingläger i Betlehem. Hon är född 1986 i lägret som den yngsta av 13 syskon. Hennes föräldrar kom hit som barn tillsammans med sina föräldrar De flydde i samband med kriget 1948 och de har bott i lägret sedan dess. Hon har gått i skola i flyktinglägret och tog sedan examen på Betlehems universitet. Men hon har bott kvar i lägret och nu arbetar hon som volontär.

Att bryta tystnaden

Han sitter framför oss och börjar tala. Vi som lyssnar är en grupp följeslagare. Han som talar heter Jehuda Shaul. Han ser trött och sliten ut. Han har grundat organisationen Breaking the Silence, ”Att bryta tystnaden”, en grupp som uppmuntar soldater att berätta vad som sker under militärtjänsten. Jehuda och hans kamrater är övertygade om att Israels allmänhet aldrig får veta vad som egentligen sker. De får bara militärens officiella version, som är mycket tillrättalagd.

Dömd att alltid vara trött

Khalil är trött, men alltid vänlig. Han arbetar på ett hotell i östra Jerusalem. Hans främsta uppgift är att se till att frukosten är färdig klockan sju på morgonen, men det verkar inte vara så lätt. Han ser alltid trött ut, gäspar ofta, glömmer bort det man ber honom om. Han behöver ofta påminnas både en och två gånger. Han rör sig långsamt och man förstår att han har det jobbigt. Ändå är han alltid vänlig, orkar ibland ha en glimt i de trötta ögonen och kan nästan alltid le, trots sin trötthet.

Vägspärr 300 eller ”Where have all the soldiers gone?”

Några av er som läser detta kanske kommer ihåg refrängen på en populär sång från 70-talet: ”Where have all the soldiers gone?” När jag tillsammans med min kollega kom till Vägspärr 300 i Betlehem i onsdags verkade allt vara som vanligt. Folk köade, kön för humanitära ärenden rörde sig och inget särskilt hände. Men plötsligt tog det stopp. Den humanitära kön rörde sig inte. Palestinierna knuffade fram mig främst i hopp om att kön skulle öppnas när det kom en person med utländskt pass.