Liv Södahl

Liv Södahl är 29 år och bor i Hammarkullen, Göteborg, och är delvis uppväxt i Sydafrika. Hon har en kandidatexamen i Internationella relationer och har de senaste åren på olika sätt arbetat med rättvise- och miljöfrågor, framför allt med produktmärkning. Liv har ett engagemang i ekumeniska och interreligiösa frågor, bland annat genom kommuniteten Oikos och Mariakyrkan i Hammarkullen.

Reserapporter av Liv Södahl

Tro på Det heliga landet?

Detta är en plats med mycket tro. När jag sitter och väntar på att minibussen ska bli full för att kunna åka iväg ser jag chauffören ta fram sin bönematta och rulla ut den mellan de gula bilarna som står uppradade. Han sätter händerna framför hjärtat, går ner på knä, pannan mot marken och upp igen. Han ber. Mitt i allt ståhej. Och när jag är hemma i Yanoun så hörs bönutropet från den lilla moskén varje kväll i solnedgången: ”Allahu akbar” - Gud är större. Jag tycker mycket om bönutropen och de offentliga trosuttrycken. Islam är den dominerande religionen i Palestina, men det finns också kristna och på söndagarna går vi på gudstjänst i olika kyrkor i Nablus.

En fråga om land och vatten

Kängorna halkar mot det röda fabriksgolvet på Canaan Fair Trade - olivolja! På vägen hit, strax utanför Jenin på norra Västbanken, har vi sett oliv- och citronträd, kaktusar och slitna vita hus genom  fönstret på minibussen. Manal Abdallah visar oss olivpressen som rengörs av en man med vattenslang, olivsäsongen är över men golvet är fortfarande halt av det flytande guldet. Pressen kommer från Italien, liksom de gnistrande gigantiska förvaringsbehållarna, upptappningsmaskinerna och glasflaskorna. Det är proffsigt, högkvalitativt och jag låter mig tacksamt imponeras. Jag njuter av att få komma till en plats som andas hopp och löften om en ljusare framtid.

En oas i ett militariserat samhälle

När vi betalat för glass och en baguette ser jag den lilla drickskoppen med texten: “One shekel is nothing for you, to me it’s an after army trip”. I Israel och det ockuperade palestinska området är militären chockerande ofta närvarande. På en och en halv månad här har jag sett mer vapen än under min sammanlagda livstid.

Under grävskopan

Det har knappt regnat sedan i våras och landskapet runt oss är torrt och dammigt. När vi närmar oss norra Jordandalen blir det grönare och frodigare runt oss och på väg in i byn al-Aqaba möts vi av den ovanliga moskén. Två tinnar på tornet, unik i världen påstås det. Borgmästaren Haj Sami Sadiq möter oss och visar V-tecknet med fingrarna. Det är det tornet symboliserar för honom - victory. Och peace.

Det dagliga brödet

Det är morgon i Yanoun, den lilla byn på sluttningen där dalen tar slut. Fåren sjunger i kapp med tuppen och en doft av nybakat bröd blandar sig med röklukten från tabounugnen. Najiha Kamahl, en av kvinnorna i byn, bakar tabounbröd i det sotiga skjulet där ugnen finns.