Maria Nilsson

Maria Nilsson var ekumenisk följeslagare i Jerusalem hösten 2007.

Reserapporter av Maria Nilsson

Soldater och säkerhet

Alldeles för många israeler har sagt till mig; armén är nödvändig, vi måste få försvara oss mot terrorism, eller; muren är nödvändig, checkpoints är nödvändiga… Allt kan ursäktas med ordet “security”, även kollektiva bestraffningar vilket är vad palestinierna utsätts för. Deras “palestinskhet” gör dem misstänkta och därför måste de kontrolleras. Deras “palestinskhet” märks ibland på deras namn, ibland på deras bostadsort, och ibland bara på deras ID-handlingar. För palestinska terroristers skull begränsas alla palestiniers rörelseutrymme.

Beduinbyn i Al-Azariya

Just utanför Jerusalem ligger Jahalins beduinby. Sedan 1997 har ett hundratal familjer, cirka 1000 personer, bott här alldeles intill Jerusalems största soptipp. Jag åker till beduinbyn för att ha engelsklektion med en grupp barn mellan fem och tretton år. Barnen är bestämda, uttrycksfulla och mycket högljudda.

Religion som förenar

Jag och mina tre team-kamrater har just mött en Sheikh från Uzbekistan, och är alla lite omtumlade. Eller snarare kanske fyllda av ett stort lugn. Tillsammans med te och orientaliska sötsaker har hans ord invaggat oss i insikten om att Sufi är den rätta vägen. Islam alltså. Eller judendom, eller kristendom. Alla tre handlar ju egentligen om samma saker. Säger Sheikh Abdul Aziz Bukhari som är muslim och spirituell lärare av Sufi-traditionen. Så länge man tror så bör man kunna förenas i sin tro, hans väg är bara en väg.

Muren i Jerusalem

Ett av mina första viktiga möten i Jerusalem blir mötet med muren. Muren som delar Jerusalem i två, inte på mitten riktigt, utan just där det passade israeliska staten att sätta upp den. Ibland går den rakt genom någons gård, eller tvärsöver en väg. Muren ringlar sig bestämt genom landskapet och låter sig inte stoppas. På vissa ställen finns en välbevakad lucka, men betongblock står vid sidan av redo att sättas in om total avskildhet skulle önskas. Frågan är vem som egentligen önskar den totala avskildheten.

Ett dåligt år för oliver

I början av oktober, sista veckan i Ramadan, åker vi med två rabbiner och två israeliska volontärer till en olivodling söder om Nablus för att hjälpa till att skörda oliver. I vanliga fall skulle man inte skörda oliverna förrän efter att det första regnet har fallit, för att tvätta dem rena, eller i alla fall efter slutet på Ramadan, den muslimska fastemånaden. Men de palestinska bönderna som äger olivodlingen har haft problem med bosättare som hindrar dem att skörda sina oliver.