Marie-Louise Kjellström

Marie-Louise bor sedan flera år tillbaka i Uppsala och har alltid haft ett stort intresse för rättvisefrågor och internationell politik. Detta intresse har gjort att hon dels bott i flera olika länder, främst i Latinamerika och Benelux-länderna, samt att hon talar franska och spanska flytande. Hon har aldrig tidigare besökt Israel eller Palestina och ser mycket fram emot att möta människor vars vardagsliv påverkas av konflikten. Marie-Louise jobbade under ett och ett halvt år på den Europeiska kommissionen (DG ECHO) med humanitärt bistånd och har tidigare även varit på Sida. Hon har en master i International Humanitarian Action (NOHA) och en kandidatexamen i freds- och konfliktkunskap från Uppsala universitet.

Reserapporter av Marie-Louise Kjellström

Ett oanständigt förslag

Vi står vi på soptippen vid al-Jabal utanför Jerusalem. Framför oss sticker svarta rör upp ur marken, för att släppa ut gas från de sopor som ligger begravda här. Jag kan inte få ihop det i mitt huvud, – Hur kan man ens komma på tanken att någon ska bo här?

Uthålliga kvinnor

De är inte många, de är inte högröstade och de kommer inte med några komplicerade budskap. Ändå är dessa äldre israeliska kvinnor en idelig källa till inspiration för mig där de står, vecka ut och vecka in, med ett enkelt budskap: Stoppa ockupationen!

Kärlek med förhinder

Häromdagen fick jag frågan hur det är för palestinier att bo i Jerusalemområdet. ”Byråkratiskt”, blev mitt direkta svar. Jag finner det svårt att beskriva alla de administrativa hinder många palestinier tvingas leva med och som i högsta grad påverkar det sociala livet. Därför får jag väl börja med att konstatera att det inte tar lång tid innan man lär sig att det är skillnad på palestinier och palestinier.

Tillbaka till ruta ett

”Det enda positiva med kriget i Gaza är att de inte har tid att för husrivningar längre.” Orden kom från Attallah, en av våra kontakter i det lilla beduinsamhället Jabal al-Baba som länge varit hotad av husrivningar från israeliska myndigheter. Hans ord ringer i mina öron när vi får ännu ett larmsamtal om en husrivning.

Välkommen till Jerusalem

Det första som slår emot mig när jag tar mina första trevande steg på östra Jerusalems gator är så klart värmen men även lukten. Första kan jag inte förstå vad det är som luktar eller var det kommer ifrån, ändå tills vår kontaktperson förklarar: – Det som luktar är skunkvatten som polisen sprejar i överflöd för att få bort folk från gatorna under oroligheter. [1] Det är lika bra att ni vänjer er. Välkommen till Jerusalem förresten.