Mina Olsson

Mina Olsson arbetar som sjuksköterska, med ett stort intresse för mänskliga rättigheter och då framförallt rätten till hälsa och sjukvård. Hon har studerat mänskliga rättigheter vid Teologiska högskolan i Stockholm. Hon arbetar regelbundet ideellt på en klinik som drivs av Läkare i världen. Kliniken erbjuder vård till EU-migranter och tredjelandsmedborgare som inte har tillgång till subventionerad vård i Sverige. Engagemanget för Israel och Palestina har funnits där i många år. Det är andra gången som hon får möjlighet att vara följeslagare och precis som första gången så är hennes förhoppning att visa solidaritet med människorna som lever i det ockuperade Palestina och att förmedla deras berättelser vid hemkomst.

Reserapporter av Mina Olsson

Som vilken tonåring som helst

För två år sedan träffade jag Oday Saleh. Det har tagit mig två år att skriva om honom och hur vi träffades. Oday har precis fyllt arton år, han bor i Betlehem med sin yngre bror och morföräldrar. Hans morföräldrar har vårdnaden om honom och hans bror då föräldrarna inte är kapabla att ta hand om sina söner. Han drömmer om framtiden precis som de flesta unga människor i hans ålder men för Oday ser livet annorlunda ut än för många andra.

Inte i mitt namn

På fredagar samlas människor för att genom ickevåld kämpa för att tillsammans nå ett slut på ockupationen. Israeler, palestinier och internationella besökare demonstrerar tillsammans för att uppnå en förändring i regionen. Den israeliska fredsrörelsen får inte glömmas bort. Den finns där även om den idag inte är så stor. En av dessa fredagar möter jag Amos.

Marken i al-Khader är hotad

al-Khaders mark är bördig. På de utsträckta kuperade vidderna samsas oliv-, druv-, fikon- och mandelträd. Det har snöat häftigt några dagar tidigare och det ligger fortfarande drivor kvar. Snön smälter fort i vårsolen, det porlar vatten från alla håll. al-Khaders jordbruksmark kallas Wadi al-B’ar (the valley of the wells). Sju vattenkällor rinner samman i dalgången. Det är lätt att glömma bort den verklighet som råder.

Livet i an-Numan

Det är en vacker liten oas. Lugnet som råder i den lilla byn an-Numan är slående. Våren står i full blom, olika gröna färger tävlar om att slå varandra i intensitet. Mandelträden blommar. Solen skiner på en klarblå himmel. De pittoreska enkla stenhusen står på rad längs med gatan. Allt är rofyllt och stilla.

Ingen av dem skulle behöva vara här

Båda befinner de sig nästintill varje söndagsmorgon vid vägspärr 300, Ali på ena sidan och Yael på den andra, men de kommer inte att mötas. [1] Han är palestinier och hon är israeliska. Ingen av dem behöver vara här men är det ändå.