Ragnar Svenserud

Ragnar Svenserud är pensionerad präst i Svenska kyrkan och bor på Gotland. Förutom församlingspräst har han arbetat som stiftsdirektor i Visby samt med ekumeniska frågor vid kyrkokansliet i Uppsala. Engagemanget för Palestina och Israel började när han under två år arbetade i Jerusalem för dåvarande Lutherhjälpen och för Individuell Människohjälp.  Han har en fil kand som bland annat innefattar en dokumenterad undersökning om palestinaflyktingarna.

Reserapporter av Ragnar Svenserud

Vägra vara fiender

Familjen Nassar har bedrivit jordbruk i Palestina i nära 100 år. Idag växer olivträd och vinstockar på smala terrasser ner mot dalen. Samtidigt omges egendomen av växande israeliska bosättningar och marken hotas av konfiskering. Men familjen ger inte upp. Tvärtom! Vid infarten till deras ägor står en sten med texten ”Vi vägrar vara fiender” ingraverad på engelska och tyska. I konflikten mellan Palestina och Israel vill man vara en motkraft. Och många andra vill detsamma, inte minst invånarna i den israeliska byn Wahat al-Salam/Neve Shalom.

Möte med soldat

Soldater vid skolan! Vi bromsar in, svänger av vägen och parkerar bredvid militärjeepen på planen utanför skolgården. Medan jag går fram till de två soldaterna som spanar upp mot byn tvärs över vägen, ser jag mig omkring och konstaterar att allt verkar lugnt. Jag hälsar och frågar varför de står där. ”Stenkastning”, svarar den ene soldaten. ”Inte nu, men det har varit”, tillägger han. ”Skolbarnen kastar sten på bilarna och vi ska se till att det är lugnt. Vi är här för att försvara vårt folk”.

”Gör något!”

Det är månsken och vindstilla. Min kollega Esther och jag är på väg till vägspärren Gilo i Betlehem, kontrollterminalen från Västbanken mot Jerusalem. Det är söndag, ny vecka (1) och många ska till sitt arbete. I tre timmar ska vi räkna alla som passerar; ca 5 000 personer. Ester börjar med att själv gå igenom. Hon kollar tiden det tar och hur det fungerar inne i terminalen.  Själv går jag för att räkna vid första vändkorset. Här är sällan kontroll men nu måste alla visa sitt passertillstånd. ”Det här tar tid”, tänker jag, och börjar räkna.

Mellan dröm och verklighet

Fredageftermiddag i Beit Jala. Processionen är på väg för att fira mässa bland olivträden utanför byn¸ en protest mot att den planerade dragningen av muren berövar byn mer mark. Församlingens scoutkår går i täten med trummor, säckpipor och Palestinas flagga. Före mässan sjungs nationalsången till ackompanjemang av ungdomsorkestern. En annorlunda men meningsfull inledning. Flagga, nationalsång och ungdomar är en framtidsvision som sätter gudstjänsten i sammanhang med drömmen om en ny, bättre verklighet.

Ockupationen behöver inga ursäkter

Vid infarten till byn al-Jab’a finns ingen skylt som hälsar välkommen. Den försvann för några år sedan. Hur är inte klarlagt. Men ett är säkert. Det kom en order till byrådet från israeliska myndigheten på Västbanken att den skulle bort. Sheikh Naser kan inte frigöra sig från tanken att det är ännu ett sätt för ockupationsmakten att göra byn osynlig. Dom vill helt enkelt få bort oss, säger han. En orimlig slutsats eller… ? Också i andra byar har samma skyltar försvunnit.