Sebastian Rennerskog

Sebastian Rennerskog är utbildad sjuksköterska och har under de senaste åren arbetat med akut hjärtsjukvård i Stockholms län. Sebastian har ett stort intresse för hälso- och sjukvårdsfrågor och för allas rätt till sjukvård. För ett par år sedan fick han chansen att besöka Israel och Palestina då hans fru var följeslagare. Sedan dess har han upplevt ett djupare engagemang kring fred i området. Nu hoppas Sebastian kunna visa solidaritet och att förhoppningsvis göra skillnad i människors vardag. Han vill också dela med sig av människors berättelser vid hemkomst.

Reserapporter av Sebastian Rennerskog

Att lämna med små ärr i hjärtat

Med en duns landar planet på landningsbanan. Utanför det lilla fönstret ser jag de första regndropparna landa från de tunga gråa moln vi precis flugit igenom. Efter fyra och en halv månad i ett område där jag inte sett vare sig regn, eller moln för den delen, sedan i april kan jag inte låta bli att le åt regnmolnen.

Lekfullt motstånd

Den smala grusvägen slingrar sig likt en orm förbi ett par fält och upp på en kulle. Fälten ser nakna ut efter skörden ett par veckor tidigare. Nu ockuperas fälten fredligt av beduiner från Jordandalen med sina tält och hundratals får vilka äter sig mätta på resterna av det som skördats. Sakta rör sig vår bil upp mot kullen tills vägen tar slut vid en fyrkantig liten gårdsplan omgiven av fyra hus. Det känns som den palestinska varianten av Barnen i Bullerbyn.

Att köa i det heliga landet

Det är en surrealistisk upplevelse att stå och observera alla dessa köande människor. Betongfundamenten separerar kvinnor och män från början och löper längst sidorna av köerna. I ena änden står unga israeliska soldater och kontrollerar ålder på pojkar och män. Det är ramadan, fastemånaden för muslimer.

Att få hjälp av Zlatan

Det är söndag morgon och klockan är strax efter halv sju på morgonen. Veckans första skoldag är precis på väg att börja. Under våren har vi två till fyra gånger i veckan följt skolbarn längs väg 60, från korsningen ned mot den palestinska byn Luban till as-Sawiyas högstadieskola. Min kollega har gått i förväg för att kontrollera om militären är närvarande utanför skolan, jag har ställt mig i korsningen mot Luban för att möta upp skoleleverna.

En vandring bort från ockupationen

Plötsligt känner jag hur den fasta marken börjar rulla under mig, vägen lutar brant nedåt och det finns många lösa stenar att halka på. Jag tappar fotfästet och med en hårsmån lyckas jag hålla balansen. Det är fredag eftermiddag och vi tar oss med raska steg från den palestinska staden Duma nedåt mot Jordandalen.