Sofia Magnusson

Sofia Magnusson är utbildad sjuksköterska och har sin arbetsplats på en stor akutmottagning i Stockholm. Hon är engagerad i Equmeniakyrkan och har ett stort intresse för internationella frågor, exempelvis gällande rättvis handel. Genom att resa ut som följeslagare vill Sofia visa solidaritet med utsatta människor som lever i en pågående konflikt. Tillbaka i Sverige vill hon också synliggöra och berätta om hur människors vardag kan se ut i den här delen av världen.

Reserapporter av Sofia Magnusson

Vad är i mitt bagage?

En dag fick jag frågan: Vad tar du med dig hem? Det är en komplex och svår fråga att ge ett enkelt svar på. Jag tror att jag svarar olika saker för varje dag: möten, frustration och många skratt med mina medmänniskor.

Livet går vidare

Än en gång sitter jag med en kaffe i handen och pratar med Atallah. Eftersom jag varit i hans beduinby många gånger nu frågar han inte längre om jag vill ha kaffe eller te, han vet redan svaret. Av honom har jag lärt mig mycket, bland annat att livet går vidare och att man måste planera framåt även om det är svårt att se hur framtiden ska bli.

En annan röst

Under de två månader som jag snart varit på plats i Israel och Palestina har jag fått möta många engagerade människor. Jag har fått se ett äkta engagemang för andra människor och en vilja att försöka göra skillnad. Men jag har också mött och pratat med flera palestinier som uttryckt att de känner sig ensamma och bortglömda.

På liv och död

När du är svårt skadad eller allvarligt sjuk kan du snabbt ta dig, eller åka ambulans, till närmsta sjukhus för att få adekvat vård och omsorg. Det låter självklart för de allra flesta. Om du nu istället tänker att du bor i östra Jerusalem, drabbas av en hjärtinfarkt eller inhalerar stora mängder tårgas, då är det inte lika självklart längre.

Övervakade barn

Solen hettar, dammet yr, en ny skoldag har nyss startat. Vi anländer till an-Nabi Samwil, en liten palestinsk by strax norr om Jerusalem, men avskärmad från Jerusalem med de vägspärrar som byggts. [1] Vi träffar rektorn, Khaleel Arquob, på skolan i byn, han delar med sig av en historia som drabbar mig. Skolan har just nu nio elever, det är de skolbarn som bor i byn. Barnen och skolan är ständigt övervakade av militär och bosättare.