Trygghet för familjer och samhällen är en del av Guds rättvisa. Familjer och samhällen är till för att ta hand om och stötta varje generation, från det nyfödda barnet till den äldsta medlemmen. Familjer och samhällen ger oss identitet, mening och tillhörighet och lär oss att leva och älska. Men inre och yttre krafter – krig och våld, fattigdom och katastrofer – kan hota familjens och samhällets existens. När familjer blir åtskilda, så som många palestinska familjer blivit, lider hela samhället. Det här är inte Guds vilja. Vi är kallade att arbeta tillsammans för att bygga sunda familjer och samhällen för palestinska och israeliska familjer liksom för alla människor.  

Bibeltext

Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans!

Psaltaren 133:1

Reflektion

I nära nog alla kulturer är familjen, i någon form, något som hålls heligt. I den palestinska kulturen är familjen hjärtat i samhällsgemenskapen. I det arabiska språket blir det här extra tydligt genom att föräldrar ofta omnämns med respekt som Abu och Umm (far till eller mor till) följt av namnet på deras förstfödda barn. Den beteckningen framhåller såväl barnens betydelse som förälderns roll. Vuxna som inte hör till familjen kan ändå tilltalas som tant eller farbror, vilket visar på respekt och att de är medräknade i relation till familjen. Respekt för de äldre, en välkomnande värme gentemot barn samt gästfrihet mot besökande hör till gällande värderingar, inte bara i privata hem utan också på allmänna platser. I bästa fall skulle man önska att den här känslan av samhällsgemenskapen som en stor och välkomnande familj kunde förverkliga visionen i Psaltaren 133 och visa på hur gott och ljuvligt det kan vara när Guds folk lever tillsammans i enhet!

Alla familjer och samhällen är naturligtvis bristfälliga eftersom de består av bristfälliga människor. Konflikter, missförstånd, avundsjuka och smärta finns också i de bästa familjer. När familjer och samhällen dessutom utsätts för yttre hot och påfrestningar, som den israeliska ockupationen av Palestina med allt vad den innebär, kan den skapa trauman som påverkar alla generationer och relationer.

Ockupationen åtskiljer familjer och samhällen på flera sätt. Muren mellan Västbanken och Jerusalem håller palestinier instängda i separata områden som inte har förbindelse med varandra. Många hindras från att besöka släktingar eller sköta om familjens ägor eller fastigheter. Orättvisa lagar hindrar också palestinska par och familjer från olika områden och med olika ID-status att bo tillsammans. I teorin har alla medborgare i Israel rätt att ansöka om förändrad medborgarstatus för sin make eller maka och barn genom en procedur som kallas ”familjeåterförening”. Men sedan 2003 råder ett ”temporärt” förbud för palestinier på Västbanken och i Gaza att få tillstånd till ändrat medborgarskap via äktenskap, som har gjort att många familjer har hamnat i ett kaotiskt tillstånd av ovisshet. Även om den här regeln officiellt upphörde 2021, och israeliska Knesset (parlamentet) inte har fattat något beslut om att förlänga den, så har ingenting förändrats i praktiken.

Palestinska samhällen far illa när orättvisa lagar och tillämpningar kränker den mänskliga rättighet det är för en familj att få leva och bo tillsammans. När gifta par tvingas bryta mot lagen för att leva tillsammans om de inte vill bo på olika orter, när nära och kära nekas tillstånd att vara med på ett bröllop i den nära släkten, när hela samhällen och grupper behandlas som kriminella, så är det brott mot Guds vilja som är att alla skall leva tillsammans i fred. En rättvis och bestående fred kan aldrig uppnås genom att separera familjer och samhällen. Guds folk är menade att leva tillsammans i enhet.

Något som är anmärkningsvärt när det gäller palestiniernas uthållighet och styrka trots alla hinder och svårigheter, är hur familjer och samhällen framhärdar i kärlek och enighet: De fortsätter att bygga, plantera och skapa, de firar bröllop och föder barn, skickar sina barn till skolan och vördar sina äldre, hjälper grannar att skörda och visar besökare vägen. Psalmisten som skrev om hur ”gott och ljuvligt” det är när människor lever tillsammans i enhet, skrev antagligen utifrån egna erfarenheter – inte erfarenheter av en perfekt familj, men erfarenheter av hur mycket hårt arbete, tro och medkänsla som krävs för att familjer och samhällen skall klara att ”leva tillsammans i enhet”, och hur god och ljuvlig denna svårvunna enhet faktiskt är!

Tyvärr finns det alltför många platser i vår värld där familjer och samhällen splittras: vid USA:s södra gräns eller i grupper av flyktingar som flyr undan krig och våld för att sätta sig i säkerhet, även om det innebär att familjer blir skilda åt. Så låt oss hämta inspiration i den här psaltarpsalmen – både de av oss som är lyckligt lottade att leva i familjer och samhällen där enhet råder, och de av oss som tvingas leva åtskilda från nära och kära och inte lever i enhet. Låt oss sträva efter det heliga som finns i sunda familjer och samhällen, både för oss själva och för våra grannar, i Palestina och över hela vår värld.

För samtal eller egen reflektion

  • Hur stöttar familjer och samhällen varandra? Vilka olika roller har de?
  • Vad kan vi göra för att stötta familjer där vi bor?

Bön

Käre Gud, du skapade oss människor för gemenskap – med dig och med varandra. Du gav oss kärlekens gåva som binder samman familjer och samhällen. Vi ber för de familjer och samhällen som hotas av interna konflikter och av yttre påfrestningar. När svåra tider kommer ber vi att ditt folk får tålamod, medkänsla och hopp så att vi tillsammans kan möta utmaningarna och att ditt folk kan leva tillsammans i enhet, nu och för all framtid. I Jesu namn. Amen.

Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet