Bibelstudium: Gudstjänstfirande är heligt

Guds rättvisa ger alla rätt att fritt fira gudstjänst. Jerusalem är en helig plats för tre stora världsreligioner: judendom, kristendom och islam. Alla tre tror på och tillber Abrahams Gud. Jesaja är erkänd som profet i alla tre religionerna. Han fastslår att Guds hus är avsett att vara ”ett bönehus för alla folk”. Jerusalems mångreligiösa identitet, som också omfattar Palestina och Israel i stort, är erkänd av både staten Israel och av det palestinska samhället. Men trots att (staten) Israel uttryckligen stöder alla tre religionernas rätt att fira gudstjänst är verkligheten en annan. Möjligheten att fira gudstjänst är ojämlik. Kristna och muslimska palestinier som vill be och fira gudstjänst på sina heliga platser möter påtagliga hinder. I år sammanfaller tre viktiga helger då den judiska pesach, stilla veckan och påskhelgen för kristna och den heliga månaden ramadan för muslimer kommer att överlappa varandra. Då är det viktigare än någonsin att stå upp för en trygg och säker tillgång till gudstjänstfirande för alla invånare i Jerusalem och det Heliga landet.

Bibeltext

”… får komma till mitt heliga berg och glädjas i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skall jag ta emot på mitt altare. Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.”
Jesaja 56:7

Reflektion

Jerusalem är en plats för bön. Detta gäller hela året, men i synnerhet när de tre världsreligionerna som delar på det Heliga Landet firar sina viktigaste högtider och minnesdagar. I år kommer stilla veckan och påsken (i både västerländsk och österländsk tradition) att omfatta 10-23 april. Den judiska påsken infaller 15-22 april, och ramadan pågår från 2 april till 2 maj. Att de här stora helgerna sammanfaller borde kunna vara en anledning för judar, kristna och muslimer att alla ”glädjas i Guds bönehus”.

Ändå är det fortfarande en kamp, särskilt för kristna och muslimer, att få ett tryggt och säkert tillträde till de heliga platserna. Muren som Israel har byggt är ett av de främsta exemplen på dessa hinder. Beväpnade vakter vid militära vägspärrar avgör om palestinier skall tillåtas komma in i Jerusalem eller andra platser för att fira gudstjänst (eller arbeta, träffa anhöriga, få sjukvård eller något annat). Det är inte alltid som tillstånd beviljas, och även om man får tillstånd så är det ändå inte säkert att man får passera.

I december 2021 publicerade kyrkoledarna i Jerusalem ett brev riktat till internationella institutioner där man lyfte fram några exempel på hur gudstjänstfirande i Jerusalem har motarbetats den senaste tiden: Präster och medlemmar har attackerats, trakasserats och förödmjukats av extrema israeliska nationalistiska grupper, och kyrkor och andra heliga platser har utsatts för vandalisering och förstörelse. Det här uppropet uppmärksammades av många andra kyrkoledare i internationella medier. En del israeliska källor har invänt mot påståendena och menar att kristna i Israel har en jämlik status och full frihet att fira gudstjänst. Detta motargument bortser från bristen på liknande rättigheter för palestinska kristna i östra Jerusalem, på Västbanken och i Gaza.

Hur skulle det vara om Jerusalems multireligiösa identitet fick bevaras genom jämlika möjligheter att fira gudstjänst? Det här är knappast någon ny tanke, vilket framgår av Jesajas text. Det ”heliga berget” och det ”bönens hus” som Jesaja talar om är staden Jerusalem och den heliga marken där Israels tempel en gång stod – och som nu inrymmer Västra muren såväl som Al-Aqsa-moskén och Klippmoskén, platser som hålls heliga av judar och muslimer från hela världen. Inte långt från den här delen av Jerusalems gamla stad ligger början av Via Dolorosa, den lidandesväg som Jesus vandrade mot sin korsfästelse och uppståndelse. Även om Jesajas bok utlovar till det israeliska folket i exil att de en dag skall få uppleva en glädjefylld återkomst till templet, så uttrycker profeten också en mycket större vision för den här heliga platsen, visionen att Gud inbjuder och vill ta emot tillbedjan från ”alla folk” som Han skulle vilja möta där i glädje.

Lägg märke till att Jesaja också är tydlig med en annan sak: det ”heliga berget”, ”bönens hus” och inbjudan dit, är något som tillhör Gud och kommer från Gud. Det är Gud som ingjuter sin helighet i platsen och i människorna. När det gäller äktenskap mellan kristna säger kyrkan ibland att ”det som Gud har sammanfogat skall människan inte skilja åt”. På samma sätt bör vi säga att de som inbjuds och välkomnas till Guds plats för bön inte får hindras och visas bort av några andra människor!

För samtal eller egen reflektion

I judisk, kristen och muslimsk tradition kan bön utövas var som helst, på många platser, men ändå finns det platser som under lång tid särskilt avskilts för bön. Vad är det som gör de här platserna heliga eller speciella?
Finns det människor i ditt nära sammanhang som riskerar att stöta på hinder för att fritt och tryggt få fira gudstjänst? Hur kan du agera som medmänniska för deras sak?

Bön

Helige Gud, i mötet med dig i tillbedjan och gudstjänst får vi liv och vår tro blir stärkt. I gudstjänsten blir vi ödmjuka inför din närvaro, omslutna av din kärlek och sänds ut i tjänst för våra medmänniskor. Vi ber för dem som hindras att fritt fira gudstjänst och tillbe dig, och för alla som får utstå trakasserier och våld för att de vill fira gudstjänst. Hjälp oss att genom din Ande arbeta för en värld där alla människor fritt, tryggt och i glädje samlas i ditt bönehus. I Jesu namn. Amen.