Här kan du lära dig mer om vad vanligt förekommande ord och begrepp betyder.

En åtgärd under israelisk militär lag, där militären med hänvisning till hemlig underrättelseinformation, under obegränsad tid kan frihetsberöva personer utan åtal eller rättegång. Administrativt förvar används huvudsakligen mot palestinier på ockuperad mark. Tusentals palestinier har under åren satts i administrativt förvar, många under lång tid. Administrativt förvar infördes i Palestina under det brittiska Palestinamandatet.

Förtydligande angående svenska termer: Administrativt förvar ska inte sammanblandas med gripande (eng arrest), arrestering (eng police custody), eller häktning (eng remand). (Jfr att Migrationsverket i Sverige placerar personer med utvisningsbeslut i förvar i väntan på att utvisningen ska verkställas.)

Annektering innebär att en stat med våld eller andra tvångsmedel tar kontroll över en annan stats territorium i syfte att införliva det i den egna staten. Annektering föregås ofta av ockupation och strider mot internationell rätt. 1980 annekterade Israel östra Jerusalem.

Större delen av det internationella samfundet har inte erkänt införlivandet av östra Jerusalem i staten Israel. Även om Israel ännu inte formellt har förklarat Västbanken som annekterad, finns det de som menar att det ständigt pågående övertagandet av palestinsk mark, i form av husrivningar och utbyggnaden av bosättningar är att betrakta som en ”de facto-annektering”.

Bosättare är de judisk-israeliska medborgare som bor i bosättningar (se detta ord). Bosättare kan välja att bo i bosättningar av flera olika skäl.

Vissa gör det för att få del av de ekonomiska bidrag och subventioner som den israeliska regeringen erbjuder. Andra gör det av ideologiska och religiösa skäl, som tar sitt stöd i judarnas historiska anknytning till landet.

För att få tillstånd att bygga på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, måste palestinier ansöka om bygglov hos israeliska myndigheter, oavsett om det gäller bostäder, skolor, sjukhus eller vindskydd för boskap. Sådana ansökningar kan kosta tusentals kronor och processen kan dra ut över flera år, men chansen att få ett bygglov är liten.

I område C på Västbanken, som omfattar den största ytan för byggnation, beviljas bara cirka 3 procent av alla palestinska ansökningar om bygglov. För att tillgodose behoven av bostad hos en växande befolkning tvingas många palestinier att bygga utan tillstånd, vilket gör att deras bostäder riskerar att rivas.

Gröna linjen refererar till 1949 års stilleståndslinje som etablerades mellan Israel och grannländerna Egypten, Jordanien, Libanon och Syrien efter kriget 1948. I avsaknad av fredsavtal är den Gröna linjen därför också den gränslinje som finns mellan Västbanken och Israel.

I internationell politik är denna linje utgångspunkten för var gränsen mellan en framtida palestinsk stat och Israel skall gå, men slutgiltigt ska detta avgöras i ett avtal mellan parterna.

Israel har upprättat militära skjut- eller övningsfält inne på den ockuperade Västbanken. Dessa militära områden etableras ofta på mark ägd av palestinier, nära bostäder. Eftersom det är olagligt enligt israelisk lag att bo på ett militärt skjutfält utfärdas rivningsordrar för de palestinier som bor inom området.

Vissa skjutfält är i aktivt bruk, vilket gör att palestinier som bor i området utsätts för omedelbar fara från de militära övningarna. Andra områden har status som övningsområde, men används mer sällan.

Israel började 2002 att bygga en mur för att separera Västbanken från Israel. Byggandet påbörjades efter den andra intifadan, en period då konflikten ledde till eskalerat våld och cirka 1 000 israeler och 3 000 palestinier miste sina liv.

Muren består till största delen av militärstängsel och en 8 meter hög betongmur, och är över 700 km lång.

Internationella domstolen i Haag, har i ett rådgivande yttrande från 2004 förklarat att murens sträckning är olaglig, eftersom 85 procent har byggts på ockuperad mark, istället för längs med den gröna linjen som är den internationellt erkända gränsen mellan Israel och Palestina.

På vissa håll går muren upp till 18 km in på Västbanken, vilket innebär en de fakto annektering av palestinskt territorium och ger Israel tillgång till flera viktiga naturtillgångar. Muren separerar inte bara israeler och palestinier, utan separerar på flera platser även palestinier från varandra och palestinier från mark de äger på den västra sidan av muren. Läs mer om hinder för fred.

Enligt artikel 42 i den 4:e Haagkonventionen anses ett område vara ockuperat, ”då detsamma faktiskt befinner sig under den fientliga arméns herravälde. Ockupationen omfattar endast de områden, å vilka detta herravälde upprättats och kan utövas.”

I och med undertecknandet av Osloavtalen (1993 och 1995) mellan staten Israel och den palestinska befrielseorganisationen (PLO) inrättades en ny, autonom palestinsk administration, den palestinska myndigheten (PA).

Den palestinska myndigheten skulle få kontroll över vissa delar av Västbanken, som delades in i tre typer av områden, A, B och C.

Område A placerades under den palestinska myndighetens militära och civila kontroll.

Område B placerades under delad palestinsk och israelisk kontroll.

Område C, som utgör mer än 60 procent av Västbanken, placerades under total israelisk militär och civil kontroll.

Dessa indelningar var tänkta som en övergångslösning, under som mest fem år, därefter skulle den palestinska myndigheten få fullständig jurisdiktion över hela Västbanken för att kunna upprätta en palestinsk stat. Processen fullföljdes dock aldrig, och indelningen i områdena A, B och C kvarstår.

Vägspärrar är militära gränsövergångar som upprättats för att kontrollera och begränsa rörligheten för palestinska fotgängare, fordon och varor på och omkring Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Dessa inkluderar stora gränsövergångar som Qalandia checkpoint och Checkpoint 300, som kontrollerar passager genom separationsbarriären, eller muren (se detta ord), men också små övergångar som Beit Hadassah i Hebron, som kontrollerar palestinsk rörelse i själva staden.

Den israeliska militären kan också tidvis sätta upp ”pop-up checkpoints” eller ”flygande vägspärrar” över hela Västbanken. Enligt FN:s beräkningar finns det 140 vägspärrar, varav 64 är bevakade dygnet runt av israelisk militär. Till detta kommer över 600 andra hinder, som väg- och jordbruksgrindar, vägbommar, schaktmassor/jordhögar och diken som spärrar av vägar, gator och resvägar till Palestina.

Alla dessa åtgärder innebär svåra inskränkningar för palestiniernas rörelsefrihet.

Sedan 2003 har Israel tillämpat ett system med resetillstånd på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Enligt detta system, måste palestinier ansöka om resetillstånd hos den israeliska civila administrationen för att kunna passera separationsbarriären/muren för arbete, sjukvård, religionsutövning, familjeåterförening eller andra skäl.

Eftersom dragningen av muren har skilt många palestinier från deras mark, måste många palestinier även sökta tillstånd för att kunna bruka sin jord och skörda sina grödor. Det finns över 100 olika slags tillstånd, och systemet har av den israeliska människorättsorganisationen Machsom Watch beskrivits som en ”byråkratisk labyrint”.

Systemet är komplext och diskriminerande och påverkar många områden av den palestinska vardagen.

Ett formellt besked som israeliska myndigheter ger palestinier för att informera dem att deras bostad, skola eller annan byggnad på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, ska rivas. Rivningen genomförs därefter inom ett tidsspann från några timmar till flera år.

Tvångsförflyttning är när en person/personer eller ett folk ofrivilligt eller av tvång flyttas från sina hem eller det område där de bor.

FN:s definition av tvångsförflyttning innebär att människor flyttas som ett resultat av exempelvis förföljelse, konflikt eller kränkningar av mänskliga rättigheter. Israeliska handlingar, som husrivningar och utbyggnaden av bosättningar anses vara en utlösande orsak till tvångsförflyttning av palestinier.

Med utposter avses mindre, nyetablerade områden av bosättningar (se detta ord) på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Dessa etableras ofta av ideologiskt motiverade bosättare (se detta ord).

Bostäderna byggs utan tillstånd från israeliska myndigheter, men beviljas allt oftare retroaktiva tillstånd vilket ger laglig rätt att låta bostäderna stå kvar. Utposter kan börja med att en husvagn eller ett tält ställs upp, för att sedan över tid övergå till mer permanenta byggnader.