Påskvandring 2021

Följ med på en påskvandring i dåtid och nutid, från Jeriko till Jerusalem. Längs vägen gör vi flera stopp, ser oss omkring och reflekterar över hur det ser ut på dessa heliga platser idag. Här finns utrymme för personliga möten, bibelstudium, bön och aktiv handling.

Idag är “de facto-annektering” en realitet i det område Jesus vandrade i för 2000 år sedan. Genom detta påskinitiativ vill vi sätta fokus på situationen i det Heliga landet – även om det formella hotet om annektering av Västbanken i det ockuperade Palestina tillfälligt har hävts, fortsätter ockupationen att ha en genomgripande och negativ påverkan på det palestinska folkets liv, uppehälle och mänskliga rättigheter.

De facto-annektering* fortsätter genom övertagande av mark, expansion av bosättningar, husrivningar och byggandet av muren. För att en verklig fred ska uppnås, med rättvisa för båda folken i Palestina och Israel, måste ockupationen upphöra.
Detta är ett ekumeniskt initiativ från EAPPI/Kyrkornas världsråd, som äger rum mellan fastan och både den västliga och den östliga påsken. Med start den 31 mars och ända fram till maj kommer vi erbjuda material som kan användas när som helst under denna långa påsktid.

Materialet innehåller 4 geografiskt ordnade stationer, som var och en är en del av påskberättelsen. Varje station har tre delar:

1. Bibelreflektion
2. Fokusberättelse – som relaterar till samma geografiska område som bibelberättelsen, men istället tar upp mänskliga rättigheter och aktuella orättvisor (husrivningar, muren, tvångsförflyttningar)
3. Påverkansaktion – varje station har tre steg som kan tas individuellt, eller tillsammans med andra

  • Bön
  • En konkret handling
  • Påverkansarbete för ett särskilt ämne relaterat till platsen

 

 

Station 1: Vägen från Jeriko till Jerusalem

 

 

 

Station 2: Betania och Jabal al-Baba

 

 

 

Station 3: Olivberget i östra Jerusalem

 

 

 

Station 4: Gravkyrkan

 

 

Ta gärna del av allt material på engelska på Kyrkornas världsråds webbplats.

*“Though the precise boundary between situations of de jure and de facto annexation is subject to dispute, both are identically prohibited under international law. In essence, de jure annexation consists of a formalised declaration of sovereignty by a State over a given territory, or parts thereof, which is not recognised by the international community as forming part of that State’s sovereign territory. By contrast, de facto annexation is the treating of territory as if it were part of the offending State’s sovereign territory, though without any formal declaration by the offending State of such a status. This could be manifested in, for instance, extension of the offending State’s domestic legislation into (parts of) the territory in question, or exploitation of the territory’s land or natural resources without permission of the recognised sovereign power or in a manner exceeding what is allowed under international law.” (Diakonia, Briefing note: Annexation under International Law and in the oPt Context (www.diakonia.se/globalassets/blocks-ihl-site/ihl-file-list/reporting/annexation-under-international-law-and-in-the-opt.pdf )