Umm al-Khair, en by med ättlingar till beduiner som flydde Negevöknen 1948, undan kriget och Israel. Idag är 90 procent av byns byggnader och strukturer belagda med rivningsbeslut.
Carmel, den israeliska bosättningen som påbörjades 1980, tar över marken.
Bosättningen som bakgrund till Umm al-Khairs enkla byggnadsstil. Foto: H. Jonsson.Jag blir nyfiken när jag får höra om en man som ställt ut tillsammans med Ai Weiwei [1]. En ung man från ett fattigt förtryckt samhälle med beduinättlingar.
Jag stöter på Eid Hathaleen när vi är på rutinbesök i Umm al-Khair. Han deltar i ett sommarläger för barn som anordnas av RWA, ”Rural Women Association” [2]. Några dagar senare träffar vi honom i samband med att vi besöker ett av den israeliska militären just rivet fårhus. Senare ringer jag Eid för en intervju.
Jag och Siri – som är på ”Placement Visit” [3] hos oss följeslagare i Södra Hebronbergen – slår oss ner tillsammans med Eid på madrasser på överdelen av vattensystemet i den lilla byn. Det utgör en upphöjd luftig plattform under ett solskyddande tygtak. På andra sidan ett enkelt staket, 30–40 meter bort, radar de rödtakade husen upp sig inom den israeliska bosättningen Carmel.
Eid ger oss en bedövande uppräkning av rivningsbeslut, böter, rivningar av hus, bakugnar och strukturer. Han säger att det är en följd av Carmels grundande 1980 och sedan förstärkt av dess utökande med en ny del 2008. Eid berättar att 2007 var ett år av omfattande rivningar och konfiskeringar, vilket sedan fortsatt varje år fram till 2017 – utom 2015 då den israeliska militärmakten i stället fotograferade alla EU-finansierade byggnader. 90 procent av husen och strukturerna, som t ex vattensystemen, har rivningsbeslut från israeliska armén. Till historien om rivningar fogar Eid en misshandel år 2001 då en kusin till honom fick bestående hjärnskador. Vidare hur 2012 en kvinna skottskadades. Hennes fall ligger fortfarande hos den israeliska polisen. Ingen av bosättarna i Carmel har straffats för dessa brott.
– Israel skickade ett stort plan med utrustning till Nepal efter jordbävningen 2015. Här river de hus och konfiskerar tält, säger Eid retoriskt.
Om EU-stöd till palestinierna sa Eid:
– Det är svårt för europeiska politiker. De känner det som om mänskliga rättigheter för palestinierna ställs mot Förintelsen.
Eid, 35, har tre barn med sin fru och är född och uppväxt i byn. Hans farfar köpte 1950 marken sedan han och hans stam flytt från Negevöknen under kriget som följde på Israels utropande. De tillhör klanen Hathaleen inom Jahallinstammen som spreds över hela Västbanken. De som hotas av deportering från Khan al-Ahmar, öster om Jerusalem, tillhör samma stam.
Umm al-Khair har 28 familjer med 150 personer. Eid uppskattar att Carmel, byggd på palestinsk Yatta- och beduinägd mark, har uppåt 600 familjer.
Konsten då? För så där 14 år sedan började Eid som hobby bygga modeller av de maskiner som river och hotar hans by: grävmaskiner, lastmaskiner, bulldozrar, lastbilar och stridshelikoptrar. Ett par vindkraftverk och en blomma sticker ut från mönstret. Modellerna byggs av material från rivningsmassorna. Det hela utvecklade sig till konst och han har haft utställningar i Tel Aviv, London och Berlin. Utställningen i Berlin augusti–oktober 2016 gjordes tillsammans med Ai Weiwei [4]. Jag frågar hur han träffade Ai Weiwei.
– Han och tre kvinnliga medarbetare kom hit en dag för att träffa mig.
Jag undrar i skrivande stund om frånvaron av nya rivningar beror på att världen gläntat på ögat för Umm al-Khair? Eid är själv inne på de tankarna när han säger:
– Jag vill få hit Banksy och att han ska göra några konstverk här. Det skulle fungera som skydd mot israeliska rivningar.
Eid Suleiman Hathaleens favoritmodell. Foto: H. Jonsson.
