Jag lämnade Israel och Palestina mitt under en tid när våld och oro intensifierades för var dag. Vissa bedömare talade om att en tredje intifada (palestinskt uppror) var på ingång. I Yanoun ökade rädslan för hämndaktioner från närliggande bosättningar men borgmästaren Rashed var aldrig rädd.
Yanoun med sina cirka hundra invånare är antagligen en av de minsta palestinska byarna på Västbanken. Få palestinier vet var Yanoun ligger eller varför en grupp internationella bor där. Inga israeler jag träffade kände till Yanoun. Ibland nämnde jag den närmaste bosättningen Itamar, först då kunde fler israeler lokalisera var på Västbanken byn ligger.
Yanoun ligger på en sluttning ner mot en dal fyra mil nordost om Jerusalem. Från norr, öst och väst är byn omringad av israeliska utposter som slingrar sig längs bergstopparna. En utpost strider mot folkrätten men är också illegal enligt israelisk lag. Trots detta växer utposterna kring Yanoun. [1] Utposterna hör till den israeliska bosättningen Itamar som etablerades 1984. [2] Att hitta uppdaterade siffror på antalet bosatta i Itamar är svårt men enligt vissa källor var antalet invånare år 2012 kring tusen. [3]
Från 90-talet har Yanoun utsatts för regelbundna trakasserier och våld från de israeliska bosättarna omkring, med kulmen 2002. Lokalbor skadades varav en person dödades, familjernas hem och andra konstruktioner utsattes för omfattande skadegörelse. I oktober 2002 kom Yanoun att näst intill helt tömmas på invånare då familjerna i byn bestämde sig för att fly till den närmaste staden Aqraba när trakasserierna blev alltför allvarliga. [4]
Efter detta kom Yanoun att uppmärksammas i internationell media, den lilla byn stod för en stund i rampljuset likt den palestinska byn Susiya har uppmärksammats internationellt under sommaren 2015. [5]
Tack vare bland annat den israelisk-palestinska fredsrörelsen och internationella aktivister som närvarade i Yanoun kom lokalbefolkningen att succesivt flytta tillbaka. [6] Sedan 2002 har Yanoun haft ständig internationell närvaro på plats i byn med syfte att försöka dämpa våld och trakasserier. Sedan 2003 har denna närvaro huvudsakligen bestått av följeslagare.
De senaste åren har det varit relativt lugnt i Yanoun men fortsatt förekommer olika typer av trakasserier från bosättare i närheten.
Den 1 oktober 2015 sköts ett ungt israeliskt par till döds i närheten av bosättningen Itamar. Familjen körde bil på väg hem till en närliggande bosättning, fyra barn i baksätet bevittnade morden men klarade sig oskadda. Efter dådet var rädslan för hämndaktioner från bosättare riktade mot palestinier kännbar på Västbanken och i synnerhet i Yanoun med sitt utsatta läge omringat av bosättare. [7]
Israel placerade ut fyra ytterligare bataljoner på Västbanken för att hjälpa redan närvarande säkerhetsstyrkor att söka efter misstänkta palestinska förövare. Israelisk media rapporterade att bosättare hade inlett stenkastning mot förbipasserande palestinska bilar i närheten där mordet ägde rum. [8]
Ökade säkerhetsåtgärder från den israeliska militären innebär bland annat fler kontroller av palestinska fordon och att det blir svårare röra sig på Västbanken. Många palestinier klagade på att de hade svårt att nå skola och arbete, många beslutade sig också för att vara hemma av rädsla för hämndattacker.
Det finns många myter om vem den israeliska bosättaren är. Liknande myter hålls vid liv i det israeliska samhället om hur en palestinier är och agerar. I Israel och Palestina är rädslan och myterna om den andre en del av språket och livet. Med separata liv, skolor, arbete, media och olika lagar lever palestinier och israeler i olika världar som sällan möts mer än när våld används mot varandra.
Borgmästaren i Yanoun, Rashid Morar, är en solbränd man med imponerande mustasch och uppknäppt skjorta. En dag drack jag te i hans vardagsrum. Rashid var glad men såg orolig ut. Han hade inte sovit på flera nätter sedan mordet på paret, han hade agerat vakt flera nätter i rad och vi följeslagare med honom. Jag frågade om han någonsin är rädd för sitt liv men han menar att han bara känner oro för sina barn, inte för egen del.
– Bara Gud bestämmer hur gammal jag ska bli!
