Första gången jag mötte Breaking the Silence, en grupp av israeliska soldater som efter tjänstgöring ville berätta vad de sett, var för tio år sedan. Den gången var det i Sverige och jag var glad över att få vara deras chaufför.

År 2006 bjöd Kristna Fredsrörelsen i Sverige in medlemmar från Breaking the Silence [1] för att berätta om sitt arbete. Vi hade som familj förmånen att ha en av deltagarna boende hemma hos oss under en vecka. Tillsammans med en kvinna från Sabeel [2] reste de runt på olika skolor och föreningar för att berätta om sitt arbete.

I Hebron fick jag återigen möta dem när de kom för att guida turister och internationella arbetare genom staden som ville höra om ockupationen och militariseringen i Hebron.

När rörelsen startade år 2004 skapade den uppror i många led då det våld och övergrepp som medlemmarna berättade om många gånger verkade alltför osannolikt. Själv minns jag bäst bilden av en pojke på ett tak som matade duvor. Bilden var tagen med kikarsiktet på soldatens gevär. Siktet var inställt på pojkens huvud. Det gällde alltså bara att trycka på rätt avtryckare.

Den bilden, och efter det många fler, har fått tidningar och ledare att vilt diskutera nödvändigheten av att soldaterna berättar sina vittnesmål efter tjänstgöring. Alltför många av militärens uppgifter och strategi går enligt Breaking the Silence ut på att göra det svårt för palestinier att leva kvar på många platser. Vittnesmålen samlas idag på gruppens hemsida, på Youtube och i de skrifter som rörelsen har gett ut. [3]

Flera gånger har jag fått höra från medlemmar inom rörelsen att om det är en sådan här militär strategi som Israels regering vill föra så måste vi också kunna vara öppna med den. Breaking the Silence pendlar idag mellan att vara hyllade och föraktade för vad de gör.

Shay Davidovich [4] ska nu leda oss genom staden, uppför Shuhada Street och runt bosättningen uppe i området Tel Rumeida. Shay tjänstgjorde själv i militären mellan 2005-2008.

Vi ser militärer överallt där vi går. De har många anledningar att kontrollera pass och ID-kort men den viktigaste anledningen brukar kallas säkerhetsskäl. De verkar osäkra på vad de ska göra med en så stor hop människor som kommer i grupper om trettio och trettio. De väljer att låta oss passera utan att kontrollera ett enda pass. Shay fyller snart i tomrummet som uppstår.

– Att använda säkerhetsskäl är en ursäkt för vad som händer här på Västbanken. Armén är närvarande för att skydda bosättningarna. Den viktigaste uppgiften är att låta vår närvaro vara kännbar.

Hebron är en vacker gammal stad men mycket är slitet och känslan av en levande stadskärna i gamla staden är sedan länge borta. De israeliska bosättningarna i den gamla staden ser nya och fräscha ut men allt annat längs Shuhada Street, avstängd för palestinier sedan 1997, förfaller då ingen får komma in och renovera eller ännu mindre leva i bostäderna eller bedriva handel där.

Shay berättar om de få familjer som ändå bor kvar. Mindre än tio familjer bor nu kvar på den sträcka där palestinier inte längre får gå på gatan. I de fall där de haft ytterdörren ut mot Shuhada Street så har de fått dörrarna igenbommade. Familjerna har fått hitta alternativa vägar ut från sitt hem.

Shay kommer tillbaka till det där med att låta militärens närvaro vara kännbar. Han berättar allt ifrån hur de som soldater fick träna på att inta byar runtom Hebron för i händelse av krig, hur de sökte genom hus för att träna på att söka genom hus till hur de gjorde falska arresteringar av palestinier.

– Hur tränar man på att arrestera någon? Jo, man arresterar någon. Med ögonbindel och handbojor. Så gjorde vi. Vi låter vår närvaro bli kännbar och vi övar på palestinier.

Shay berättar att tanken med att öva på palestinierna är att de ska veta att de är iakttagna, att militären kan göra vad som helst, när som helst. Här i Hebron får vi dessutom höra att det alltför ofta är de israeliska bosättarna som kommenderar militären vad de ska göra.

Efter flera möten med veteraner från Breaking the Silence har jag förstått att det de gör har en kostnad. Långtifrån alla uppskattar vad de gör och den naturliga frågan blir: Varför gör ni det här, berättar, guidar och upplyser såväl Israeler som turister om ockupationens baksidor?

– Vi tar ansvar för det vi ser, svarar Shay som det mest naturliga i världen.

Shay Davidovich visar på kartan vilka gator som är avstängda för palestinier och var vägspärrarna finns.

Bilder

1. Shay Davidovich visar på kartan vilka gator som är avstängda för palestinier och var vägspärrarna finns. Foto: Angela Collin

1. Breaking the silence startade 2004 av en grupp veteraner som tjänat i Israeliska armén. 2. Organisationen Sabeels hemsida. 3. Ett smakprov på ett citat från Breaking the Silences skrift ”Soldiers’ Testimonies from Hebron 2008-2010”. Citatet är hämtat från framsidan på boken: I don’t know what Hamas does inside Hebron, but whenever there was a tension in the mixed neighborhood, or mixed streets, I never witnessed a situation where Arabs harassed Jews. I mean, there was no violence on the part of Arabs, they didn’t harass the Jews. I think this was mainly out of fear. Because whoever was there before us handled them very roughly. The Jews, however, would really drive the Arabs crazy. They’d throw diapers full of shit into their gardens, throw their garbage into their yards. If an Arab kid was walking in the street and ran into three Jewish kids, they would beat him up or just harass him and all. There were lots of such harassment. På svenska finns också boken Bryt tystnaden, utgiven på Leopard förlag. 4. Läs mer om Shay Davidovich här: The only issue that matters in israeli elections. 972 Mag, 15 mars 2015. Hämtad 2015-03-23.

Fler rapporter