Israels ockupation av Västbanken inskränker människors liv på så många sätt. Men mitt i detta sker det något annat. Både att dela nattvarden i en grotta och att vandra och be utmed muren som Israel byggt på palestinsk mark är starka upplevelser av att vägra fiendskap och hat.
Redan första helgen vi är här besöker vi den palestinska familjen Nassar. De bor vid byn Nahhalin, en knapp mil sydväst om Betlehem, och samtidigt bara tre kilometer från Israel. Detta är Västbanken, som Israel sedan 1967 ockuperar. Västbanken utgör tillsammans med Gazaremsan, som också är ockuperat, och östra Jerusalem som är annekterat, Palestina. Sverige erkände Palestina 2014.1 https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-forbindelser-med-omvarlden/mellanostern-och-nordafrika/palestina
Familjen har haft gården, som heter Daher’s Vineyard, i över 100 år. Då köptes gården av Daher Nassar. Efter att Israel ockuperat Västbanken började israeliska bosättningar byggas där. I dag är gården helt omgiven av fem israeliska bosättningar som ingår i Gush Etzion-blocket. Det bor omkring 700 000 personer i israeliska bosättningar på ockuperad mark. Det är en nästan overkligt hög siffra med tanke på att det bara bor drygt tre miljoner palestinier på Västbanken. Trots att dessa bosättningar inte är tillåtna enligt internationell rätt eftersom man inte får förflytta sin befolkning till ockuperad mark, så beslutade Israel så sent som för en månad sedan att 5 000 nya bostäder i bosättningar ska byggas. 2https://www.aljazeera.com/news/2023/6/26/israel-approves-plans-for-thousands-of-illegal-settlement-homes
När vi lyssnar på Dahers barnbarn Daoud berätta om gården är det tre andra grupper här också, bland annat en grupp unga mennoniter från USA. Vi sitter i skuggan och dricker te. Daoud säger att det är viktigt att inte se sig som ett offer och inte heller att se sig som fiender, We refuse to be enemies. För tyvärr finns det mycket som skulle kunna få palestinier i hans situation att känna hat och uppgivenhet.
De odlar oliver, vindruvor, mandel, fruktträd, vete och andra grödor på sin mark. Gården och byn Nahhalin är ett av många påtagliga exempel på vad ockupationen innebär. Man har drabbats av bosättningarna som konkurrerar om marken. Så sent som för ett par dagar sedan berättade bybor för oss att bosättare tömt avloppsvatten på Nahhalins mark. Detta förorenade vattenkällor och grödor. Man har också drabbats av att sedan 1991 behöva strida i domstol för att få behålla rätten till sin mark. Gården har fått flera rivningsorder riktade mot sig men har än så länge kunnat hindra att dessa genomförts. Detta till skillnad mot många andra palestinska familjer som får uppleva att israelisk militär river en del av deras byggnader. Palestinierna får sällan tillstånd att bygga och att utveckla sin mark. De tvingas då göra det utan tillstånd och hotas istället av att den israeliska militären kommer och river.3https://www.ochaopt.org/content/west-bank-demolitions-and-displacement-january-march-2023
2001 omvandlade Dahers barnbarn, som nu är den generation som driver gården, gården till en internationell mötesplats som kallas Tent of Nations (olika nationer möts under ett tak, under ett tält).4https://tentofnations.com/ Det är idag en ekologisk farm, som har utbildningar, workshops och sommarläger. Många volontärer från världen över kommer hit, och många grupper kommer på besök för att ta del av deras vision och stödja den. De har ett tydligt fredsbudskap. Deras mission är att bygga broar mellan människor, mellan människor och marken, och låta olika kulturer mötas så att förståelse skapas. Detta leder till respekt för varandra och vår gemensamma miljö. Daoud upprepar We refuse to be enemies.
Efter att vi tagit del av familjens historia, och gått runt på gården och tittat, bjuds vi in att vara med på en enkel andakt. Det är liv och rörelse på gården och en präst kom för en stund sedan. Familjen Nassar är luthersk. Vi är runt trettio personer som firar nattvard tillsammans. De unga mennoniterna, ett par personer från granngården, några ur familjen, en del besökare, ja, det är en blandning. Platsen är en grotta som förr var bostad men som idag används som samlingslokal. Prästen Stuart Gillian från St. Andrew’s Scots Memorial church leder oss. Inledningsorden är ”Father above us, father beside us, father within us.” Det är stilla. Detta kan vara varsomhelst på jorden. Nästan närsomhelst i tiden. En grupp människor samlas och säger:
– Du fader som finns över oss, bredvid oss, och inom oss.
Men denna gång är det just här och just nu.
Prästen kan inte arabiska och har frågat efter en bibel på engelska, men de hittade bara en på arabiska. Så Daouds mamma, en kvinna på runt 80 år, läser texten på sitt modersmål, arabiska. Psaltaren 23: Herren är min herde, mig skall intet fattas. … De flesta av oss har hört texten innan, och prästen gör en sammanfattning och översättning av det som just lästes på arabiska. I sin betraktelse säger han att som liten skrämdes han av vissa delar ”… dödsskuggans dal …”. Men idag vill han tala om raden ”Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.” En tolkning är ju att Gud bara dukar ett bord för Mig. De andra får inte sitta med vid bordet, de får bara se på på avstånd. Men en annan möjlig tolkning är att kanske mina ovänner också är inbjudna att sitta med vid bordet. Gud vill att vi ska sluta fred med varandra.
Vi delar nattvard utanför Betlehem, en mil från Jerusalem. En flaska vin från gården. Ett vanligt bröd bryts. Brödet håller på att ta slut medan vi tar nattvarden så värden tar fram mer och bryter det i bitar. Så vi alla kan ta del av nattvardens gemenskap. Vi sjunger Ya rabba ssalami. Den finns översatt av Per Harling till Kom med fred, o Herre.5Hela världen sjunger, nr 48
Vi behöver fred. När vi ber om Guds fred kan det betyda olika saker. Här i Palestina handlar det mycket om Israels olagliga ockupation. De orättfärdiga konsekvenserna av ockupationen är många. Förutom bosättningar och husrivningar är en av de mest påtagliga en kraftig begränsning i människors rörelsefrihet, både inom Västbanken och mellan Västbanken och östra Jerusalem.6https://www.btselem.org/freedom_of_movement Israel har skapat olika sorters hinder. 2002 började Israel bygga en separationsbarriär som separerar Västbanken från Israel, den kallas ofta ”muren”. Den går många gånger inte utmed den internationellt erkända gränsen mellan Västbanken och Israel, utan den snirklar sig inne på Västbanken, och därmed är den olaglig enligt internationell rätt.7https://www.nrc.no/resources/reports/the-legality-of-the-wall-built-by-israel-in-the-west-bank/ Så en familj kan ha svårt att nå sin odlingsmark, eftersom familjens hem ligger på ena sidan muren, och familjens mark på andra sidan.8 https://www.ochaopt.org/content/humanitarian-impact-20-years-barrier-december-2022 För att passera muren (eller andra delar av gränsen) krävs ett tillstånd som är väldigt svårt att få. Jag träffar hela tiden palestinier som berättar att de aldrig, eller bara ett fåtal gånger i sitt liv, kunnat besöka östra Jerusalem.
Denna mur… den går utmed och igenom Betlehem och är ständigt synlig här. Men varje fredag organiserar en grupp katolska systrar och bröder en stilla protest, en markering mot muren. Det är systrar från ett Benedictinerkloster ett par hundra meter bort och De La Salle-bröder från Betlehems universitet som ordnar detta. Det kallas Bön vid muren och betyder att en liten grupp människor helt enkelt går utmed muren och ber. Heil Mary, Ave Maria: Var hälsad Maria, full av nåd… Men även andra böner i den katolska traditionen. Sedan stannar vi alla vid Mariabilden som någon målat på muren och sjunger. Andra människor är välkomna att gå med, ibland är det fem personer i det lilla följet, ibland är det tjugo. Bönerna läses på olika språk beroende på deltagarnas bakgrund. Vi följeslagare går med nästan varje gång. För att visa solidaritet och som skyddande närvaro.
Att någon målat en Mariabild på muren, och gjort muren till en böneplats, för en liten stund i alla fall. Är det inte motstånd?
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5Hela världen sjunger, nr 48
- 6
- 7
- 8
