Att hitta tillbaka till livet- YMCA och traumatiserade unga.

Detta är verklighet för ett par hundra palestinska tonåringar varje år i genomsnitt [2], de flesta pojkar, men antalet flickor växer- ett exempel är det kända fallet med Ahed Tamimi [3].

Vi träffar Carol Zoughbi-Janinneh och Mona Zoughrouti Hodali på YMCA:s [4] kontor i Beit Sahour utanför Betlehem. Det är de som ger oss en bild av vad som kan hända.

Carol och Mona är erfarna psykologer och socialarbetare. De berättar att YMCA har arbetat med rehabilitering av ungdomar sedan 2007. Många av dem som släpps ut ur fängelse lider av PTSD, posttraumatiskt stressymptom, vilket innebär att man mår dåligt psykiskt i varierande grad och har svårt för att delta i det vanliga livet [5].

YMCA finns i alla distrikt på Västbanken och får genom sina nätverk information om att ungdomar fängslats, vilket gör att de snabbt kan börja arbeta, först med familjen, som behöver hjälp att förstå att deras barn kommer att vara annorlunda när hen kommer hem. Hen kommer att vara tillbakadragen, misstänksam och kanske aggressiv mot familjemedlemmar. Hen kommer inte att vilja gå tillbaka till skolan på grund av en känsla av utanförskap gentemot kamrater och kravet att gå om en årskurs om man har missat 40 dagar eller mer.

Tyvärr har det blivit tradition i Palestina att någon som släpps ur fängelse firas som en hjälte, vilket innebär att man är väldigt upphöjd några dagar, men sedan återgår alla till vardagen, och den frigivne känner sig bortglömd och isolerad. Personal från YMCA etablerar då kontakt med den frigivna och föräldrar har möjlighet under tiden att delta i en samtalsgrupp med andra föräldrar i samma situation. YMCA gör en kartläggning av den unges hälsa och behov och kommer fram till den behandling som skulle passa bäst. EMDR har ofta givit mycket gott resultat.[6]

Gruppbehandling är också vanligt. Det är bra att sätta ord på tankar och känslor och upptäcka att andra har varit med om liknande upplevelser. Ett mål är att få den unge att återuppta studierna, något som kan vara svårt, eftersom han har skaffat sig en sorts självständighet under fängelsetiden, och ofta drömmer om att skaffa jobb och känna sig vuxen. Den som inte vill fortsätta studierna kan i stället få hjälp till en yrkesutbildning som passar hens intressen och förmågor.

Vi får information om att ungefär 450 ungdomar nås av information om programmet varje år, och mellan 300 och 350 får behandling, antingen individuellt eller i grupp varje år.