Biddu är en av sexton byar 10 km nordväst om Jerusalem som är instängda av den mur som Israel byggde för att separera Västbanken från Israel. 7 procent av invånarna är flyktingar från 19481Enligt UNRWA-United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees. Innan muren byggdes var närheten till Jerusalem viktig, både ekonomiskt och socialt. Nu kan bara personer med giltiga tillstånd resa till Jerusalem, och levnadsförhållandena för invånarna är nästintill omöjliga.

Mohammed Ayas är talesperson för en organisation som hanterar jordbruksfrågor i byarna. Vi träffar honom och hans gode vän Ali Jawhar. De berättar att byarna ligger inringade av muren och invånarnas dagliga liv är mycket begränsat.  För att komma till byarna måste man köra genom en 1,7 kilometer lång och farlig tunnel. Israel har byggt tunneln och den är smal och mörk och det inträffar ofta trafikolyckor i den. Tunneln går under den väg som bara bosättarna får använda. Bosättarnas väg binder samman flera bosättningar och går även till Jerusalem utan att passera några vägspärrar.

Vägen som enbart israeliska bosättare får använda. Foto: Ann

De män som har arbeten inne i Jerusalem måste lämna byn klockan 4 på morgonen för att hinna till sina arbeten i tid. Innan muren byggdes tog det 10 minuter med bil. Sedan muren byggdes tar det 2 timmar. Mohammed kan inte åka till Jerusalem eftersom han är svartlistad av israeliska myndigheter, enligt honom på grund av sitt engagemang mot ockupationen och för palestinierna. Är man svartlistad så finns inga möjligheter att få tillstånd.

Muren är byggd på palestinsk mark. När muren runt byn byggdes 2004 var det stora oroligheter och flera palestinier som protesterade mot bygget dödades. Det är inte bara muren som tar marken. Även de israeliska bosättningarna breder ut sig på palestinsk mark.285 procent av muren har byggts på ockuperat palestinskt område. Enligt ett utlåtande från den Internationella domstolen i Haag anses murens dragning som olaglig. Läs om muren här.

Familjen Gharibs instängslade hus i byn Beit Ijza. Foto: Ann.

Här (se bilden ovan) bor familjen Gharib. Deras mark beslagtogs 1978 med hänvisning till att den inte brukades. Familjen odlade vete och när den hade skördats för året sa israeliska myndigheter att marken inte brukades och konfiskerade den. Familjen tog hjälp av advokat men förlorade rättsfallet. Familjen vägrade sälja sitt hus trots att de skulle ha fått en hög ersättning för det. 1986 byggdes den bosättning som nu omringar familjens hus. Från början var de tvungna att kontakta militären när de ville komma in eller ut ur sitt hus. Efter stora demonstrationer och internationella protester är nu grinden öppen men ett stort antal kameror bevakar ständigt familjen.

Motståndet mot muren, bosättningarna och mot ockupationen är starkt även bland de unga. De vägrar att flytta därifrån trots de svåra förhållanden som människorna tvingas utstå. De vägrar att bli flyktingar en gång till. Mohammed är övertygad om att alla de svårigheter och umbäranden som Israel tvingar palestinierna att genomlida bara är ett sätt att nöta ner dem och få dem att lämna sina hem så att husen och marken kan tas över av israeliska bosättare.

De flesta i byn är bönder men det är nästan omöjligt för dem att sköta om sina marker eftersom markerna ligger på fel sida om muren och de israeliska myndigheterna inte släpper in dem i den omfattning som skulle behövas för att sköta om sina olivträd och andra odlingar. När det är skördetid är grinden öppen måndag till torsdag mellan klockan 7 och klockan 16 under två veckor. Det är bara markägaren och hans närmaste familj som får komma in och skörda. Detta betyder att gamla och sjuka markägare har svårt att klara av att skörda sina oliver om de inte får hjälp. Israeliska myndigheter kräver att hjälpen måste vara från kärnfamiljen annars släpps de inte in.  Det händer att goda vänner tar sig in bakvägen från den israeliska sidan för att hjälpa dem som har svårt att hinna själva.

Allt som behövs för att skörda måste de bära in och ut eftersom de israeliska myndigheterna inte tillåter vare sig bilar eller traktorer. Mohammed har själv omkring 80 olivträd på sin mark som ligger på ”fel sida” om muren. Då han inte kan sköta om sina träd som han borde göra minskar skörden för varje år. 2022 fick han endast 30 kilo olivolja mot normala, innan muren, omkring 150 kilo. 

Mohammed är orolig för att Israel på sikt ska anse att marken är övergiven och konfiskera den. Den lag som Israel använder är Absentee property law. Läs mer på 3Norwegian Refugee Council, https://www.nrc.no/globalassets/pdf/legal-opinions/absentee_law_memo.pdf. Lagen är från 1950 och behandlar hur mark och egendom som tillhör palestinier som flydde, tvingades fly eller deporterades 1948 ska hanteras. Enligt Mohammed har lagen gummiband och kan tolkas väldigt brett av israeliska myndigheter.

Varken Mohammed eller Ali har något gott att säga om den palestinska myndigheten. Det senaste valet hölls 2006 och de personer som sitter i det palestinska parlamentet anses av dem båda två sitta där olagligt, då de efter uteblivna val sitter på övertid långt efter sina tänkta mandatperioder.

– Jag är stolt över mitt land och mitt folk. Allt jag vill ha är en demokratisk och sekulär stat för alla.

Med dessa ord från Ali avslutas vårt möte.

Fler rapporter