På Västbanken, 12 kilometer sydost om Nablus, ligger den lilla byn Yanoun. Här bor ungefär 100 palestinier och uppskattningsvis lika många får. Under tre månader ska jag bo här, på palestinskt ockuperat område, tillsammans med tre andra ekumeniska följeslagare. I den här rapporten berättar jag om varför vi är här.
Yanoun är en idyll. Kontrasten till Stockholms storstadsliv är enorm. Runt om byn växer mandel- och olivträd på böljande kullar och fält. Fåren lämnar sin skarpa lantliga doft efter sig samtidigt som luften känns frisk och lätt. Exakt kl 03.46 varje morgon väcker tuppen oss, men vi somnar om till ljudet av fågelkvitter. På dagarna besöker vi byborna som berättar om sina liv. Vi bjuds på sött myntate och starkt kardemumma-doftande kaffe i små koppar och stannar länge hos varje familj. Här får livet ta tid. Men det lugn som jag upplever här har inte alltid funnits i Yanoun.
Runt om sluttningen med de tiotalet hus som utgör byn finns byggnader som tillhör den israeliska bosättningen Itamar. Bosättningen etablerades under mitten av 1980-talet och där bor israeler som menar att Gud har givit dem rätten till landet. Successivt har bosättarna expanderat sitt territorium genom så kallade utposter.(1) 1996 började byborna trakassera byborna i Yanoun. Den första incidenten skedde en dag då Ahmed Sobih vallade sina får. På avstånd såg han en man som han trodde var från en grannby så han gick fram för att hälsa. Men mannen visade sig vara en bosättare. Ahmed blev slagen med sin egen vandringsstav. Flera ben i kroppen bröts och han ser inte längre på sitt vänstra öga. Efter den dagen såg bybornas liv annorlunda ut.
Utan förvarning kom de vitklädda männen med långa skägg och kippa(2) in i byn beväpnade med sina M16-gevär. De stal och förstörde egendom. Män blev slagna framför ögonen på sina barn. Kvinnor och barn hotades. El och vatten saboterades. Bosättarna utropade åkrarna till deras. I oktober 2002 kunde Yanouns invånare inte uthärda mer och man flyttade till släktingar i en närliggande ort. Men den israeliska fredsrörelsen uppmärksammade händelsen och snart befann sig både media och internationella organisationer i byn. Med den internationella närvaron i Yanoun vågade byborna efter ett antal månader eller år flytta tillbaka till sina hem.
Sedan juni 2003 har ekumeniska följeslagare funnits i byn. Var tredje månad kommer ett nytt team. Vårt uppdrag är att vara närvarande och synliga i våra västar så att bosättarna vet att hot och våld kommer att observeras och dokumenteras.(3) Enligt den israeliska människorätts-organisationen B´Tselem har 121 bosättningar såsom Itamar etablerats på Västbanken mellan 1967 och 2007. (Denna siffra inkluderar inte de ca 100 utposter som Israel inte erkänner.) Bosättningarna har fått ekonomiskt, politiskt och militärt stöd av den israeliska regeringen trots att de strider mot internationell rätt. Bland annat måste en ockupationsmakt hindra sin egen befolkning att flytta till ett ockuperat område. Det är även ockupationsmaktens ansvar att skydda befolkningen på det ockuperade området (det vill säga palestinierna),(4) men i fallet Yanoun, liksom i många andra fall, har militären snarare stått på bosättarnas sida.
