– Lyssna, hör ni tystnaden?
Med en gassande sol i ansiktet och ett leende på läpparna välkomnar Farhan Ali Ouda Rashayida oss till beduinbyn Arab ar-Rashayida. Byn är belägen mitt i öknen, en kort bilfärd från Bethlehems stadskärna, på väg mot Döda havet. Mitt i denna lugna tystnad hotas de ungefär 2000 människor 1https://www.pcbs.gov.ps/statisticsIndicatorsTables.aspx?lang=en&table_id=704som bor här av att få sina bostäder jämnade med marken. Det känns svårt att förstå att mitt i denna tystnad pågår en eskalerande ockupation, och att det intill oss ligger en aktiv militärzon där övningarna ofta skrämmer djuren på gården.
Uppe på höjden blickar vi ut över kilometer efter kilometer av öken. Luften darrar av hettan. Under bilfärden till gården passerade vi flertalet kameler som vallades av unga män ridandes på små åsnor. Kamelerna verkade inte besvärade av hettan. Under solen visar Farhan glatt upp gården och de traditionella beduintälten, likväl som grottor de karvat ut i stenväggarna. I och med att gården är belägen nära Döda havet lockar Arab ar-Rashayida många turister. Turism är något som familjen har som inkomstkälla, utöver att bedriva jordbruk. Turismen ger familjen och hela beduinsamhället en möjlighet att dela med sig av sin kultur till världen.
Möjligheten att flyta i Döda havet är ett stenkast bort. Ett stenkast bort ligger även ett israeliskt militärområde. Gränsen där militärområdet börjar är demonstrativt utmärkt med en stor sten. Medan jag står bredvid Farhan och tar in den vackra naturen rinner svetten ned för min panna. Farhan berättar att vi står på mark som Israel har utsett att vara ett naturreservat.
– Planen är att ta full kontroll över marken och dess resurser, säger Farhan.
Han berättar även att stenen har under tid flyttats närmare och närmare deras gård. Var dessa gränser är dragna är inte helt lätt att förstå. Jag tar upp min karta från UNOCHA ur min ficka och kisar på fragmenteringen av Västbanken i det starka solljuset.
När Oslo-avtalet slöts (1993 och 1995) delades Västbanken in i område A, B, och C. Område A föll under den palestinska myndighetens militära och civila kontroll. Område B föll under delad palestinsk och israelisk kontroll, medan område C föll under total israelisk militär och civil kontroll. Område C utgör idag över 60 procent av Västbanken.2https://foljeslagarprogrammet.se/om-foljeslagarprogrammet/ordlista/ Farhan bor med sin familj i område C. 3https://www.ochaopt.org/content/west-bank-access-restrictions-may-2023 I Oslo-avtalet framgick det att Israel under en övergångsperiod på fem år skulle överlåta full kontroll över Västbanken till palestinska myndigheten för att kunna upprätta en palestinsk stat. Ett avtal som aldrig hölls 4https://foljeslagarprogrammet.se/om-foljeslagarprogrammet/ordlista/.
På promenaden bort mot fåren berättar Farhan att de förra veckan fick en ny rivningsorder av israelisk militär på deras tält, då de är byggda på vad som utmärkts som naturreservat. Rivningsordern innebär att de uppmanas att riva tälten som de byggt på sin mark.
– Om ni inte river de själva så kommer vi och river de åt er, återberättar Farhan.
Familjen har sedan tidigare en rivningsorder på sitt bostadshus, och många andra familjer i byn har även de fått rivningsordrar. Många av dessa befinner sig i nuläget i en rättsprocess för att få bo kvar. Mellan januari och mars 2023 revs totalt 290 palestinska byggnader av Israel, och 413 personer tvångsförflyttades i samband med rivningarna.5https://ochaopt.org/content/west-bank-demolitions-and-displacement-january-march-2023 Enligt internationell rätt har Israel som ockupationsmakt ansvar att se till att befolkningen bosatta i ockuperade områden har tillgång till tillfredställande bostäder 6https://www.ochaopt.org/data/demolition och inte tvångssförflyttas. 7https://ochaopt.org/content/risk-forcible-transfer Nu hotas Farhan och hans familj att förlora både bostad och inkomstkälla.
Men mitt i allt detta verkar Farhan inte bekymrad. Medan han visar oss runt på gården kommer nyfikna barn fram till oss och vill visa oss alla djur. Åsnor, höns, getter, och får. De små kycklingarna springer in och ut ur sina små bon. Allt jag kan tänka på när jag ser djuren är hur törstiga de måste vara. Farhan berättar att tillgången till vatten är ett ständigt närvarande problem. Sedan Israel ockuperade Västbanken 1967 har de haft full kontroll över vattenresurser i både Israel och Västbanken och fördelningen av vatten i de ockuperade områdena tillgodoser inte behoven. Även fast resurser finns fördelas de inte rättvist och palestinska byar under ockupation får inte ta del av nödvändig infrastruktur för att transportera vatten.8https://reliefweb.int/report/occupied-palestinian-territory/allocation-water-resources-occupied-palestinian-territory Enligt en rapport från FN:s kommission för mänskliga rättigheter fördelas 80 procent av vattentillgångarna till Israel, medan resterande 20 procent fördelas till Palestina.9 https://www.un.org/unispal/document/the-allocation-of-water-resources-in-the-opt-including-east-jerusalem-report-of-the-united-nations-high-commissioner-for-human-rights-advance-unedited-version-a-hrc-48-43/ Detta är något som den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem utropat som diskriminerande och ett växande problem i skuggan av den globala uppvärmningen, kombinerat med en växande befolkning.10 https://www.btselem.org/publications/202305_parched
Jag försöker förstå hur naturen och dess resurser har kommit att bli ett maktmedel för en ockupationsmakt som river upp människors rötter, för att sedan lämna de utan fäste för vinden. Rötter som har grott och vuxit där i åratal, med en kärlek till öknens varma vindar. När vi lämnar gården blir kamelerna mindre och mindre i backspegeln. I mitt huvud hör jag fortfarande Farhans ord eka;
– Återvänd till ditt hemland och berätta för alla om våra problem. Berätta för världen att vi finns här.
Jag kan bara hoppas att invånarna av Arab ar-Rashayida får fortsätta att lyssna på de tysta ökenvindarna.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
