FN:s kontor för humanitärt bistånd, UNOCHA, har meddelat att 2016 är ett rekordår avseende antalet genomförda husdemoleringar. Som följeslagare i Jordandalen går detta inte obemärkt förbi.
Teamet i Jordandalen är på väg tillbaka till Jeriko efter timmar av arbete när telefonen vibrerar och ett sms från UNOCHA trillar in i inkorgen. Vi har på så sätt blivit informerade om att det skett flera husdemoleringar i Ein al-Qilt, en by vid källan i bergen utanför Deir al-Qilt i Jerikos utkanter.
Genast sätter vi kurs mot byn som ligger i område C. [1] Enligt UNOCHA:s kartor har israeliska myndigheter designerat området som både militärt övningsområde och naturreservat. Efter en timme längs slingrande vägar med skrämmande vacker utsikt går vi den sista biten till fots för att nå Ein al-Qilt. Byn är otillgänglig och svår att nå med bil.
När vi anländer ser vi jordhögar och bråte om vartannat. Sju familjers hus och lika många djurstall har demolerats och en del av resterna efter de demolerade byggnaderna har konfiskerats. Får, åsnor och hästar vandrar runt sporadiskt. Kvinnor plockar ihop de tillhörigheter som klarat sig vid husrivningen och några unga män kokar te under palmerna.
Husdemoleringarna resulterade i detta fall att totalt 50 personer, varav 29 barn, står utan hem och utan någonstans att förvara sina djur när de inte betar i bergen. På frågan vad familjerna ska göra nu svarade en äldre man oss:
– Vi ska sova under träden.
Detta är tyvärr ingen ovanlighet i Palestina. Under hela 2015 ägde 521 demoleringar rum på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. 2016 har redan 386 demoleringar skett, på bara drygt två månader. [2]
På område C krävs det tillstånd av de israeliska myndigheterna för det mesta. För att få uppföra en byggnad, sätta upp ett tält eller bygga ett staket. Eftersom endast cirka 1,5 % av de palestinska ansökningarna leder till byggtillstånd tvingas palestinier att bygga trots avsaknad av tillstånd. [3]
När det byggs utan tillstånd kan israeliska myndigheter utfärda en order om att stoppa arbetet eller, om arbetet redan färdigställts, en demoleringsorder. [4] Idag finns det demoleringsorder avseende över 11 000 strukturer av olika slag utfärdade i avvaktan på att verkställas. [5] Detta innebär att det när som helst kan dyka upp en bulldozer och demolera byggnaden, vilket ägaren till byggandes dessutom måste betala böter för. Alternativt kan ägaren demolera sin byggnad själv genom att ”självdemolera” strukturen. [6] Det händer även att byggnader rivs utan föregående demoleringsorder, vilket var fallet för vissa av byggnaderna i Ein al-Qilt, eller att de strukturer som demoleras är enkla tält som har försetts av internationella icke-statliga eller mellanstatliga organisationer. 2014 beslutade Internationella rödakorskommittén att sluta förse palestinier i Jordandalen med tält eftersom tälten konfiskeras på en gång. [7]
Både husdemoleringar och konfiskering av privat egendom strider mot folkrätten. En ockupationsmakt får endast förstöra privatpersoners fasta eller lösa egendom när det är absolut nödvändigt med hänsyn till en militäroperation. [8]
När jag lämnar Ein al-Qilt promenerandes längs bergskanterna i skymningen undrar jag om någon är beredd att argumentera för att demoleringen i byn är en militär nödvändighet och om jag någonsin kommer kunna förstå, på riktigt förstå, hur det är att sova under träden.
