På en plats som vanligtvis genomsyras av arbete, umgänge och liv är det nu igenvuxet, tomt och tyst. Allt som var är på paus, samtidigt som hoten och våldet kommer närmre för varje dag som går.
Vi kör på en snirklig väg längst upp mot den gröna kullen. Där uppe ligger Tent of Nations, en gård som ägs av familjen Nasser. När vi kommer fram möter jag en nedslagen familj som har haft det tuffare än någonsin det senaste halvåret. Vi i mitt team är de första följeslagarna på plats i Betlehem sedan kriget i Gaza startade i oktober förra året. Gården brukade ha regelbundna besök av både oss följeslagare samt volontärer från hela världen, men de senaste månaderna har det ekat tomt.
Amal, en av systrarna som ärvt gården efter sin far, visar oss runt. Hennes syskon är alla gifta förutom hon.
‒ Jag är gift med marken här, säger hon och rör sig vant bland vinrankorna.
Vi går genom de mindre fälten och partier av meterhöga rosmarin- och salviabuskar som doftar ljuvligt. Det är vår och prunkande grönt, men ogräset har tagit över där det brukade vara vackra planteringar. Sedan krigets start har inga volontärer kunnat komma och hjälpa syskonen att ta hand om gården. Kriget som också lett till ekonomiska svårigheter gör att de inte heller har råd att anställa lokala arbetare som de kunde förr. Och marken är helt enkelt för stor för att ta hand om på egen hand.
‒ Här borta hade vi planerat att plantera nya olivträd i år men det går inte nu. Amal pekar med sorgsen blick.
Att arbetet med att ta hand om marken har försvårats är dock bara en sida av problemet. Den andra, större delen av problemet, är att de kringliggande israeliska bosättningarna nu utnyttjar detta. Tent of Nations omringas av så kallade bosättningar, olagliga israeliska bostadsområden, i alla väderstreck. Och eftersom marken i detta område räknas till område C efter Osloavtalets uppdelning innebär det att den är under israelisk kontroll både administrativt och militärt1 https://www.ui.se/landguiden/konflikter/israel-palestina/israel—palestina/. Det betyder ändå inte att bosättarna har rätt till Amals mark. Den har hennes familj ägt i flera hundra år, vilket de också har dokument som bevisar. Trots detta drabbas familjen nästan dagligen av trakasserier och försök från bosättarna att förstöra deras gård, för att i förlängningen kunna ta över marken. Dessvärre ingenting nytt, men något som kunnat hanteras lättare tidigare när internationell närvaro fanns på gården, vilket i sin tur ledde till att bosättarna inte var lika våghalsiga.
‒ Det senaste halvåret har varit en ren plåga, berättar Amal.
Situationen på Västbanken har förvärrats i och med kriget och familjen upplever en laglöshet som inte fanns tidigare. Amal fortsätter beskriva hur bosättarna gräver och skapar olagliga vägar på deras mark för att lättare kunna ta sig upp till gården i sina Jeepar. De kommer nära, skriker, kastar sten och förstör staket och odlingar. Bara några dagar innan mitt besök förstörde de med hjälp av bulldozers ett större parti av mandel-, aprikos- och olivträd. Amal visar mig. För två månader sedan stal de familjens åsna. Där det alltid gått att köra till gården från Betlehem på 10 minuter har bosättarna nu blockerat vägen och istället tar det 45 minuter att köra, då man måste ta en lång omväg.
Trots alla hinder och fast det är rentav farligt för dem att arbeta på gården för tillfället, vägrar familjen Nasser att lämna. Den gröna kullen är deras hem. En plats som Amals far drömde om skulle bli en plats för fred och brobyggande. Som ett stort tält för alla nationer. Han hade vuxit upp med konflikten och våldet nära och ville erbjuda människor en fristad uppe på den gröna kullen. Sedan dess har Tent of Nations arbetat med olika typer av verksamheter för främst barn som främjar fred, hopp och ickevåld. Situationen nu har lett till att många av familjen Nassers grannar har lämnat sina bostäder och sin mark. Det är förståeligt, menar Amal. Vissa lämnar direkt och vissa ger upp och blir passiva. Amal och hennes syskon vill stanna kvar och göra motstånd genom sin blotta existens. ”Vi vägrar att vara fiender”, är Tent of Nations motto. Under min tid här kommer jag och mina kollegor att besöka familjen flera gånger i veckan för att arbeta med dem och förhoppningsvis kunna bidra till en respit genom vår närvaro.
Amal och hennes syskon vill egentligen bara arbeta på gården, med händerna i jorden, med barnen och med verksamheten. Istället kretsar vardagen nu kring den kontinuerliga kampen för att behålla egendomen. Familjen har befunnit sig i en rättslig process kring gårdens framtid i 33 år och nästa förhandling i rätten sker i juni. Amal säger att hon drömmer om att kunna genomföra sommarlägren för flyktingbarn som vanligt, få möjlighet att röja fint på gården innan dess och kunna erbjuda detta paradis för de som allra mest behöver andrum.
‒ Vi kommer aldrig att ge upp. Familjen Nasser ger inte upp. För varje träd som de förstör, ska vi plantera tio nya. With heart and hand we change the land.
- 1
