"Konflikten i Israel och Palestina handlar om land - vi befinner oss ute på vattnet", säger israeliska surfaren Arto till mig och fortsätter med att då han och hans kompisar, palestinier och israeler, paddlar ut i Medelhavets vatten befinner de sig som i en frizon. När Arto för några år sedan fick veta att det fanns ett gäng surfare i Gaza som inte hade mer än några slitna och utnötta surfbrädor att dela på bestämde sig Arto för att göra något åt saken.
Längs kusten beger sig palestinier såväl som israeler ut på samma vatten för att surfa och förenas i sin passion för en sport och en livsstil, om de så bor i Haifa, Tel Aviv eller Gaza City. Havet och stranden är en tillflykt för surfare, inte minst i Gaza. Ute på vågorna kan de känna sig fria och komma ifrån känslan av att vara begränsade eller instängda.
De senaste åren har palestinierna i Gaza varit just begränsade och instängda på ett litet landområde, 40 kilometer långt och nio och en halv kilometer brett [1], och deras gränser har hållits stängda och bevakats av den israeliska armén. Palestinier i Gaza får inte lämna och israeler är inte tillåtna att komma in.
2008 lyckades Arto och Surfing 4 Peace genom donationer samla in tjugotre surfbrädor som de försökte föra in till Gaza. Under två års tid har de dock blivit nekade. Till situationen hör att år 2007 tog Hamas över styret i Gaza vilket ledde till att Israel inledde en blockad mot området. Blockaden har inneburit att inga varor har tillåtits att föras in, annat än humanitär hjälp. [2]
Under två års tid har därför Surfing 4 Peace förhandlat och kämpat med att ansöka om olika tillstånd medan de tjugotre surfbrädorna bara stått och väntat på att få användas. I augusti i år kom de så till slut fram. Gaza Surf Club är nu stolta över att deras surfare har varsin surfbräda för första gången någonsin.
Under hela processen från idéstadiet till att förverkliga projektet så berättar Arto att han jobbat med surfare på olika sätt och han betonar att:
“Vi jobbar inte med pengar — vi jobbar med surfare”.
Istället för insamling av pengar så har till exempel surffirmor donerat surfbrädorna. Frakten utfördes gratis av fraktfirman Flying Cargo som ägs av en surfare i Israel. Brädorna förvarades av surfare. Förhandlingar med israeliska myndigheter sköttes av surfare som till slut lyckades förhandla fram att surfbrädorna kunde inkluderas i en frakt som FN skickade från sitt kontor i Jerusalem.
Arto berättar att saker förändrades efter konvojen Freedom Flotilla, där bland annat svenska Ship to Gaza ingick, i maj tidigare i år. Efter världens hårda kritik mot Israels agerande gick den israeliska regeringen med på att införa vissa lättnader i blockaden mot Gaza, vilket bidrog till att Surfing 4 Peace kunde få igenom sin leverans. [3]
För Surfing 4 Peace så är nästa mål att surfarna i Gaza och surfarna i Israel ska kunna surfa ihop. Arto vill även göra en Surfing 4 Peace-turné tillsammans. Turnén skulle börja i Gaza, fortsätta till Jaffa och Tel Aviv, för att sedan åka vidare till Kalifornien och till slut avslutas på Oahus North Shore i Hawaii.
Surfing 4 Peace är inte en organisation och vill heller aldrig bli en. De är en enkel grupp surfare och entusiaster, huvudsakligen Arto och Matt men även några av deras vänner. Tillsammans vill de göra det möjligt för människor i regionen att kunna surfa. Och de vet att de har många vänner där ute bland den grupp som vanligtvis beskrivs som deras fiender.Arto berättar att när han möter en annan surfare så känner han att det finns något gemensamt i deras livsstil som gör det lätt att bli vänner.
”Att surfa är mer än att utöva en sport, det är en livsstil”, förklarar Arto.
Vi diskuterar hur subkulturer som surfingkulturen kan vara starkare än till exempel ”israelisk kultur” och hur subkulturer binder samman människor över nationsgränser. Det vill säga om det nu finns något sådant som en israelisk kultur, med tanke på hur mångfacetterad den israeliska befolkningen är. Arto känner att han har mer gemensamt med andra surfare, oavsett var de kommer ifrån, än till exempelvis någon på hans gata i Tel Aviv som har en helt annan livsstil och andra intressen eller en religiös person som bor i ett religiöst område i Jerusalem.
Artos projekt som binder samman israeliska och palestinska surfare har fascinerat många och har även blivit en dokumentärfilm som heter ”God went Surfing with the Devil” [4]. Filmen har visats på internationella filmfestivaler under året och kommer troligtvis framöver även till Sverige.
”Jag kommer inte att skapa fred” säger Arto. ”Men det jag kan göra är att skaffa mig några vänner”.
Arto är övertygad om att det är viktigt att skapa goda personliga relationer mellan palestinier och israeler och han känner att surfing är ett bra sätt att göra detta. När jag frågar Arto om vad hans budskap är så säger han att det är ett enkelt budskap, att dela med sig av det vackraste han känner till — att surfa. Oavsett om det är med hans barndomskompisar från Tel Avivs stränder eller om det är palestinska surfare i Israel eller Gaza. ”Och varför inte surfare i Libanon och Egypten framöver?” säger Arto med ett leende.
Jonathan Österlund
Oktober 2010
[1] http://www2.amnesty.se/externt/aiglobal.nsf/(sidor)/3D822F902E9D972BC1257736003E951C/$file/Svensk%20version%201002_gazaremsan_text.pdf
[2] http://www2.amnesty.se/externt/aiglobal.nsf/(sidor)/3D822F902E9D972BC1257736003E951C/$file/Svensk%20version%201002_gazaremsan_text.pdf
[3] www.dn.se/nyheter/varlden/israel-lattar-pa-gazablockad-1,1123584
[4] www.godwentsurfing.com
