För inte alltför många år sedan blomstrande handeln i gamla stan i Hebron. Idag kommer få turister och de som kommer är ofta inte beredda att handla. Den israeliska ockupationen av Västbanken stjäl all uppmärksamhet och kvar blir en känsla av olust hos såväl kunder som handlare.
– Alla trakasserier sker framför ögonen på soldaterna. Det är ett vakttorn där, säger Jamal Maraaja och pekar mot en byggnad cirka 15 meter från sin butik.
Jamal är en av handlarna i gamla stan i Hebron. I butiken inne på marknadsstråket har han funnits sedan han var sju år. Då tillsammans med sin far, idag ensam.
– Bosättarna kastar ner ruttna grönsaker varje vecka, fortsätter han och pekar mot nätet som sitter i gången över hans butik.
Han berättar att han inte vill att hans egna söner ska ta över affären. I gränden där butiken finns skyddar hönsnät handlare, turister och andra konsumenter från att få skräp i huvudet när de går och handlar. Israeliska bosättare, som har flyttat in i palestinska familjers hus ovanför några av butikerna, står för nedskräpningen.
Strax ovanför Jamals butik har några bosättare nu börjat förbereda en ny inflyttning i ytterligare två tomma lägenheter. Alltför många palestinier i gamla stan har lämnat sina lägenheter för att de inte står ut med ständiga trakasserier från israelisk militär och bosättare. En inflyttning i de här lägenheterna innebär att de palestinier som bor runt omkring och handlarna nedanför kommer att få än större problem. [1]
Alla bosättare beter sig inte så illa att de väljer att kasta ner sitt avfall på de palestinier som går nedanför. Men de israeliska bosättarna i Hebron drivs av starka ideologiska, politiska och religiösa skäl till att bo i just Hebron. De pekar på historiska skäl för att ta över staden, målar graffiti på dörrar till stängda affärer, anlägger trädgårdar på palestinska familjers mark och markerar upp stigar och gator med nya namn. [2]
Varje sabbat går en större grupp bosättare från Hebron tillsammans med besökare och andra bosättare genom gatorna i gamla stan för att proklamera att stadsdelen tillhör dem. Få av dem väljer att hälsa när de går förbi Jamals butik. När det ändå händer menar Jamal att det ändå är svårt att veta om de driver med honom eller om det verkligen är en vänlig hälsning. Alltför många gånger har handlare fått varor förstörda pga bosättare som attackerat dem.
Den 25 februari i år drabbades en av grannbutikerna då politikern Baruch Marzel [3], kom till palestiniern Abeds affär, alldeles nedanför Ibrahimimoskén, tillsammans med ett filmteam för att filma när han handlade av en palestinier. De som var i butiken kände igen Marzel och vägrade låta honom göra propaganda av handlandet. Marzel attackerade då butiken tillsammans med andra israeliska bosättare. [4]
Efter ett långt samtal med Jamal så vill jag så gärna att han ska säga något hoppfullt. Vi har druckit te tillsammans många gånger. Han har berättat om sin familj, sin fru, sina barn och sin far. Han talar alltid om andra människor med sådan värme, vare sig det rör sig om vänner, bekanta, andra handlare eller hans egen familj. Jag måste fråga om han ser något ljus i eländet.
– Det finns inget ljus. Inget blir bättre. De sätter bara större och större press på oss. Se bara hur stort lager jag har, men ingen handlar.
Jamals hopp är att hans barn ska hitta andra vägar. Bli klara med sina utbildningar och kunna ta sig någonstans där de hittar jobb och en framtid. Själv fortsätter han så länge det går.
Idag går jag bedrövad därifrån.
Bilder
1. Jamal Maraaja visar på näten och de nya israeliska bosättningar som är på väg att ta form. Foto: Angela Colllin
2. Förödelsen efter Baruch Marzel besök i Abeds affär. Foto: Angela Collin
