The Nation State Law, lagen som fastslår att Israel ska vara en stat för judar, som antogs i Knesset i juli förra året, kommer att öppna för diskriminering av etniska och religiösa grupper i Israel. Men fenomenet är inget nytt. Redan idag råder olika villkor för olika grupper i det israeliska samhället. Landets kristna är inget undantag utan drabbas också av särbehandling.
Hania Persekian, programansvarig vid Studieförbundet Bildas studiecenter i Jerusalem, Swedish Christian Study Center (SCSC), menar att det i Israel idag finns 138 000 kristna. De flesta bor i Kafarnaum, Nasaret och Shafa Amer i Galiléen . På Västbanken och i Gaza bor ungefär 50 000 kristna, de flesta i Betlehem där cirka 20 procent av befolkningen utgörs av kristna. Beit Sahour nära Betlehem hyser också många kristna. Taybeh mellan Jeriko och Ramallah är den enda byn som fortfarande kan kallas kristen då majoriteten av byborna är kristna. Men även där står hus tomma då folk söker sig till Ramallah för att få jobb eller studera vid universitetet.
I vissa kretsar i Sverige sprids uppfattningen att de kristna flyr Det heliga landet för att man skulle förföljas av muslimer (1). Den förklaringen har däremot inte jag mött på plats på Västbanken. Människor jag talat med menar att man inte har några problem med att leva tillsammans, men en del kristna kan känna sig ofria av att omges av en annan religion och inte i första hand vara en del av en nation.
– Anledningen till att många flyttar från Palestina är snarare den israeliska ockupationen som drabbar alla menar Johan Engvall, präst vid Svenska kyrkans teologiska institut i Jerusalem, STI.
Möjligheten att försörja sig har blivit mycket sämre, arbetslösheten är cirka 30 procent, bland unga ända upp emot 50 procent (2). Många fortsätter i stället att utbilda sig men när man sedan har svårt att få yrkeserfarenhet flyttar man utomlands. De flesta palestinier drar till Kanada, gulfstaterna, Västeuropa eller till Sverige. Många är välutbildade och hoppas få jobb inom FN, stora organisationer eller inom den palestinska administrationen, säger Johan.
– Alla vill inte sälja souvenirer, som Johan uttrycker det.
Hania Persekian menar att utflyttningen från Israel och det annekterade östra Jerusalem beror på diskrimineringen i det israeliska samhället. Det är stor skillnad på hur man bemöts och behandlas som israelarab, som ju är palestinier, jämfört med hur israeler behandlas (3).
– Vi kristna och muslimer behandlas lika men är inte jämlika med israeler, säger Hania, som tillägger att det finns blandäktenskap mellan kristna och muslimer i Israel.
Fastän man betalar mera skatt än israeler har palestinier i östra Jerusalem lägre standard, menar Lars-Inge Claesson på SCSC. Det gäller till exempel sophämtning, gatuunderhåll, skolor, skolgårdar, lekplatser eller inom vården. Vattnet till av Israel annekterade östra Jerusalem stängs av då och då och priset på vatten är olika för olika kategorier invånare och beroende på var man bor, berättar Lars-Inge.
– Ojämlikheten kan visa sig på flera sätt. Israelaraber som är muslimer får av säkerhetsskäl inte göra värnplikt i den israeliska armén. Det får däremot en kristen palestinier som bor i Israel och en del väljer att göra militärtjänst eftersom det är ett sätt att lättare få jobb och göra karriär, säger Lars-Inge.
Lars-Inge har reagerat över hur polisen i Jerusalem särbehandlar unga palestinska killar. Vid en observation 30 minuter, sittande på en pizzeria inne i Gamla stan, såg han bara palestinska unga killar kroppsvisiteras av israelisk polis. En israelisk kille som gick tillsammans med en palestinier fick stå och se på och vänta medan hans palestinske vän kroppsvisiterades.
– På busshållplatserna saknas tillräcklig information för arabisktalande, säger Lars-Inge som också berättar om en informationsfolder för evenemanget” Jaffa Gate Old City”, som hölls i februari förra året:
– Kartan över Gamla stan nämnde bara det judiska kvarteret och foldern fanns bara på hebreiska och engelska. Inte arabiska. Det är ett sätt att osynliggöra den palestinska delen av befolkningen, kristna som muslimer, säger Lars-Inge.
Ännu ett steg i den riktningen, att separera israeler och palestinier från varandra, är ju beslutet i Knesset i juli förra året, att arabiska inte längre ska vara ett officiellt språk utan bara ett språk med speciell ställning i en judisk nationalstat speciellt för judar (4).
Även om kristna palestinier i Israel på många sätt särbehandlas jämfört med israeler, så har kyrkorna som organisationer haft privilegiet att slippa betala skatt ända sen ottomanska tiden, före 1921, för att man hade hand om sjukvården, berättar Lars-Inge. Britterna fortsatte med skattebefrielsen under protektoratet till 1948 och Israel ändrade inte heller på det när man utropade sin stat samma år. I våra dagar tjänar en del kyrkor en hel del pengar på pilgrimer och turister. När den israeliska regeringen i höstas föreslog att Gravkyrkan i Gamla stan i Jerusalem skulle betala skatt protesterade man genom att helt enkelt stänga den. Men eftersom även Israel tjänar på turismen till ”Det heliga landet” blev frågan bordlagd.
I april i år blir diskrimineringen i Det heliga landet ännu tydligare. Den 9 april går nämligen Israels medborgare till valurnorna. Israelaraber/palestinier i Israel har rätt att rösta men de cirka 330 000 palestinier som bor i det annekterade östra Jerusalem har ingen möjlighet att via valsystemet påverka sin tillvaro. Varken kristna eller muslimer. Samtidigt som 435 000 judiska israeler som bor i, enligt internationell rätt, olagliga bosättningar på Västbanken i Palestina har rösträtt i det israeliska valet (5).