Saed som är 14 år har nyligen släppts från israeliskt fängelse efter att ha dömts för att ha kastat sten mot israelisk ordningsmakt. Vi följeslagare sätter oss ner med Saed i en av Gamla stans gränder i Hebron och pratar om vad som hände honom.
Palestinska barn väntar och passerar genom en militär vägspärr för att ta sig från Gamla stan till området utanför Ibrahimimoskén. Foto: D. BålmanSaed bor i Gamla stan i Hebron med sina föräldrar och sex syskon. Gamla stan är belägen i H2, den del av Hebron som efter Hebron-avtalet [1] hamnade under israelisk kontroll. [2] Sedan dess har flera områden och butiker fått stänga ner i närheten av de centrala israeliska bosättningarna och palestiniernas rörelsefrihet inskränks kontinuerligt. På grund av levnadsvillkoren avflyttar palestinier. [3] Enligt en studie från 2009 lever 70 procent av palestinierna inom H2 under fattigdomsgränsen. [4]
Vi följeslagare befinner oss ofta i Gamla stan och jag har flera gånger slagits av den hårda attityd som många av barnen visar upp. Ett av barnen är Saed. Av en kontakt har jag fått veta att han nyligen har suttit i israeliskt fängelse. Saed är 14 år, han är smal och jag tycker att han ser ut att var yngre. Han berättar att han på morgonen hjälper sin pappa på jobbet. Det är nu sommarlov och därför har han inte mycket att göra. Ibland spelar han fotboll med sina vänner men oftast är de i gränderna. Jag frågar honom om han tycker om skolan och han flinar och skakar på huvudet.
Saed berättar att det var den 21 maj och att hans pappa hade bett honom gå ett ärende. När han kom tillbaka till pappans stånd fanns där flera soldater. Soldaterna tog tag i Saed och höll ner honom. De förde honom sedan till en militärbas i närheten. Två timmar senare fördes han till en polisstation. Polisen och militären anklagade honom för att ha kastat sten under hungerstrejken tidigare i år. De visade bilder på stenkastare och ville att han skulle identifiera dem. På militärbasen slog de honom och på polisstationen var de aggressiva genom att skrika och slå i bordet. Därefter fördes han till fängelset Ofer i närheten av Jerusalem.
Efter en dag hade han sin första domstolsförhandling. Han fick då träffa sin familj. Det var endast vid förhandlingarna som han fick träffa sin familj. Efter att ha suttit fängslad i fyra dagar fick han för första gången träffa ett juridiskt ombud, som gav honom rådet att som en kompromiss erkänna att han kastat sten vid ett tillfälle. Han dömdes till 45 dagar i fängelse och böter.
I fängelset hade han inga aktiviteter förutom att städa. När straffat avtjänats släpptes han ut, dock underrättades inte hans familj. Som tur var kände någon på plats utanför fängelset hans familj och han fick hjälp att ta sig till Ramallah där han har släkt.
Behandlingen som Saed utsatts för uppfyller så klart inte principen om barnets bästa. [5] Israel har förbundit sig att följa Barnkonventionen och Internationella domstolen i Haag har även bekräftat att konventionen, liksom andra mänskliga rättigheter, är tillämplig på Västbanken. [6] Han borde bland annat ha fått träffa sin familj, fått ett juridiskt ombud tidigast möjligt och behandlats rättvist i processen. Fängelsestraffet borde ha varit en sista utväg och för kortast lämpliga tid. [7] Tyvärr bekräftar andra fall och vittnesmål vad Saed berättar för mig. [8]
Jag frågar Saed hur det kändes att bli dömd och sitta i fängelse. Frågan verkar främmande för honom och han har först ingenting att säga. Sedan säger han att hans familj tackade Gud för att kom hem. Han lägger därefter till att
– de är lögnare och Gud kommer att ta hämnd.
Att kasta sten är självklart fel men oavsett om Saed gjorde det har han rättigheter som ska respekteras. Hat föder ständigt nytt hat och ockupationen måste hävas för båda folkens skull.
Ett galler skyddar butiksägarna, kunder och passerande i Gamla stan från bland annat sten och skräp som kastas ner från den intilliggande israeliska bosättningen Avraham Avinu. Foto: D. Bålman*Saed heter egentligen något annat.
