Det faller ett kyligt regn på väg upp mot branten norr om Frestelsernas Berg, nära Jeriko. En stenig väg tar oss upp på en cornisch där bostäder och djurfållor trängs mellan bergväggen och en djup flodravin. Vid en värmande vedkamin möter en äldre man i vacker svart palestinsk dräkt med rödvit palestinasjal. Abu Ismail ger ett intelligent och stabilt intryck. Många kommer till honom för att få råd. Berättelserna blir många och starka om polisvåld, konfiskationer och kamp för livets nödtorft.
Vi befinner oss i Jordandalen på Västbanken. Området familjerna lever i är ockuperat och administreras av Israel. Livet för dessa familjer har blivit fullt av restriktioner och återvändsgränder. Samtalet börjar med upprörda berättelser om ”poliser” i en jeep, som hotar och slår de herdar som leder fårhjordarna till friskt bete på berget, som egentligen heter Deir Quruntul – De fyrtio dagarna.
”Poliserna” hävdade att det är förbjudet område, trots att byns beduinfamiljer under lång tid drivit fårskötsel där. För bara några dagar sedan kom en av de yngsta sönerna hem med fåren, Ismail upptäckte då att ett av fåren var svårt skadad. Sonen erinrade sig då att han mött de ”israeliska poliserna” som hade skjutit några skott. Han trodde de sköt i luften men tydligen hade ett av fåren träffats. Det skadade fåret dog och vid slakten hittades kulan. Några dagar innan vi kom hade samma män slagit två herdar och hotade att slå dem igen om de kom tillbaka. Brorsonen Hamad, hotades av samma män att de skulle bryta benet på honom om han kom tillbaka. Familjens jeep blev konfiskerad för en tid sedan och fick lösas ut med dryga pengar. Det är svårt att få upp vatten till fåren,, från byn, när dragbilar konfiskeras.
Några dagar senare berättade en man från Al Haq [1] att det är säkerhetsmän från en av bosättningarna som klär sig som poliser trots att de inte är det. Deras hot och trakasserier är insatta i ett mönster för att frigöra mark till de israeliska bosättningarna.
En annan fråga var elektriciteten i byn. Barnen har inte ljus att läsa sina läxor i när de kommer hem från skolan. De yngsta får gå 4 km och de något äldre går 6 km enkel väg. De går i gryningen och kommer hem några timmar före solnedgång. Det israeliska elbolaget tar enligt Ismail 1500 Shekel (drygt 3700 svenska kronor) för anslutning. Ismael var bekymrad för att man ännu inte sett skymten av något elbolag trots att man betalat för länge sen. Ismaels familj har en solpanel som klarar det viktigaste. Men det är det få familjer i byn som har. Ingen i byn vet varför det inte händer något, menade han. Ismael var angelägen om att få veta varför.
Vi pratade en del om Nuwei’ma-planen som innebär att Israel tänker tvångsförflytta beduiner från olika områden till tre olika platser i Jordandalen. En av dem är Nuwei’ma, en platå på andra sidan flodbädden som vi har utsikt över. Varje familj ska där få 500 kvadratmeter att leva på med all sin boskap. Ismail var klart orolig inför vad det kommer att innebära. I den här byn finns 35 familjer och där ska snart 18 unga män bilda familj. En beduinfamilj är ett litet klansamhälle med egna traditioner. Ismael befarade att när flera klaner packas samman på en liten yta kommer konflikter att uppstå mellan klanerna. Han undrade om det är konflikter myndigheterna egentligen är ute efter? Än har Israel inte implementerat planen. Varför? Israel kan komma att anklagas för krigsbrott [2] av den Palestinska Administrationen, om planen genomförs, profeterar Ma’an Development Center i ett informationshäfte. [3]. Det har hittills Israels regering med framgång kunnat undvika. En process i domstol, skulle kunna skada Israels rykte internationellt.
Abu Ismail. Ledare för beduinerna i Duyuk al Fauqa. Foto: Sten
