– Den som kastar sten ska naturligtvis betala sitt pris för det. Men att isolera ett samhälle på det sätt som skett med de blockerade infartsvägarna, är kollektiv bestraffning, säger borgmästaren i Beit Ummar.
Beit Ummar är ett samhälle cirka 11 km norr om Hebron, intill huvudväg 60, som går från Nazareth i norr, genom Israel och Västbanken, till Be’er Sheva i söder.
I Beit Ummar bor cirka 17 000 människor. Traditionellt är det jordbruksbygd och utanför samhället kan man se vingårdar, planteringar av olivträd och fruktträd, åkrar för säd med mera. Runtomkring tätorten Beit Ummar finns sex olika bosättningar, som har byggts upp på värdefull mark. Runt bosättningarna finns ibland staket, ibland inte. Yousef, som visar oss runt, pekar på en bosättning som inte är omgärdat av staket.
– Det är för att de lättare ska kunna ta mer av vår mark, säger han.
– Titta, där har vi planterat nya olivträd i stället för de som skövlades, berättar han och pekar mot ett område med vita plaströr runt små trädplantor.
I och omkring Beit Ummar är det ofta konfrontationer mellan israeliska bosättare och palestinier. Lördagen den 5 mars 2011 samlades ett 20-tal palestinier utanför bosättningen Karmi Zur, för att demonstrera och kräva sin mark tillbaka. Några från vårt följeslagarteam var där för att dokumentera och berättade efteråt att nästan omedelbart möttes demonstranterna av ljudgranater och tårgas från soldaterna inifrån bosättningen. Demonstranterna skingrades efter detta.
Den 8 mars blev jag och en teamkollega vittne till när ett trettiotal palestinier från Beit Ummar genomförde en sittdemonstration, som stoppade trafiken på huvudväg 60 i cirka tjugo minuter. Demonstrationen skedde som svar på att israeliska bosättare veckan innan hade demonstrerat och stoppat trafiken på samma väg. Den 9 mars förstördes en gammal lada intill huvudvägen 60 av israelisk militär, med argumentet att ladan låg för nära huvudvägen [1].
I början av förra veckan ägde flera våldsamma händelser rum. På måndagen blev en grupp palestinier utsatta för beskjutning av en israelisk bosättare som passerade begravningsprocessionen på gravplatsen, helt nära huvudväg 60. En person blev skadad i bröstet och en annan i låret och fick föras till sjukhus [2].
Dagen efter kastade palestinier sten mot passerande bosättare på huvudväg 60 och skadade två israeler. När vi träffar borgmästaren i Beit Ummar, Nasri Sabarna, för att be honom beskriva situationen berättar han; några personer kastade sten mot bosättare för några dagar sedan. Därefter kom flera tunga militärfordon in i samhället. Soldaterna använde tårgas, sköt skarpt och arresterade sedan dem som misstänktes för stenkastningen.
Vid tillfället när militärfordonen körde in i samhället, var tre följeslagare från teamet i Hebron på besök i Beit Ummar. De såg militärfordonen och hörde skottlossningen. Därefter, onsdagen den 23 mars, stängde soldaterna de tre vägar som leder in i samhället Beit Ummar.
– De som kastar sten ska naturligtvis betala sitt pris för det. Men att isolera ett samhälle på det sätt som skett med de blockerade infartsvägarna, är kollektiv bestraffning, fortsätter borgmästaren [3].
Har ni blivit informerade om detta?
– Nej nej, varken jag eller någon annan har fått information. De gör som de vill och tar lagen i egna händer. Vi vet inte heller hur länge vägarna kommer att vara blockerade, svarar Nasri Sabarna.
När vi denna vecka mötte ICRC (International Committee of the Red Cross) på deras kontor i Hebron för att få veta mer om deras arbete i området, blir det uppenbart hur utsatt befolkningen i Beit Ummar är. Telefonen på kontoret ringer och en ambulansförare meddelar att de inte tillåts passera genom grinden vid Beit Ummar, för att kunna köra en gammal man till sjukhuset. Serge, chefen för ICRC:s kontor, ringer israeliska militären för att påverka dem att öppna grinden. Det tar drygt 20 minuter innan ambulansen får möjlighet att passera grinden.
Det var den 23 mars betongblocken placerades ut på två vägar och grinden låstes till den tredje vägen, huvudgatan i samhället. Sedan 26 mars har situationen ytterligare förvärrats, då militären förklarat området runt Beit Ummar för militärt skyddsområde. Det innebär att militären helt kontrollerar området och att det är förbjudet för obehöriga att vistas där. Nu får inte bussar och taxi stanna för av- och påstigning vid hållplatsen på huvudväg 60, och möjligheterna att komma till och från Beit Ummar begränsas än mer. Var ska detta sluta?
