Det finns tillfällen när det känns helt fel och omöjligt att ta bilder. Ett sådant tillfälle är när unga manliga skolelever brutalt kroppsvisiteras på väg till skolan i Jerusalems Gamla stad. Killarna fråntas rätten till en trygg skolgång och utsätts för våld och trakasserier.

Varje dag som skolbarn går till skolan i Gamla staden, Jerusalem, finns en oro och rädsla hos både barn och föräldrar vare sig man är palestinier eller israel. Det grundar sig i rädslan för den andre. Detta är något som de palestinska barnen och de israeliska bosättarbarnen har gemensamt som går i skola i Gamla staden i Jerusalem. De judiska barnen övervakas av fyra säkerhetsvakter när de går till skolan och vi följeslagare följer de palestinska unga skoleleverna (killar) till deras skola.

De unga skoleleverna utsätts dagligen för risken att visiteras av polis och militär på ett minst sagt bryskt och förnedrande sätt, vilket jag har svårt att tro inte sätter spår hos de unga eleverna, framförallt killarna, men påverkar också deras familjer och lärarna. Deras rätt till trygg och säker skolgång har åsidosatts.

Äldre och yngre skolelever på väg till skolor inne i Jerusalems Gamla stad.

Fem dagar i veckan observerar följeslagare skolvägen som merparten av de unga skolkillarna i en av skolorna i Jerusalems Gamla stad tar.  Killarna är i åldern 13 till 17 år. Det är inte en lång sträcka, några hundra meter bara. Skolvägen som vi följeslagare observerar, startar vid Damaskusporten, en av de större portarna in till Gamla staden. Där finns tre övervakningstorn bemannade med polis och militär. Här stoppas nästan enbart de unga eleverna, killarna. Deras ID-kort kollas, ibland deras mobiler, ibland deras ryggsäckar och ibland kroppsvisiteras de. Kroppsvisitationerna är ofta en hårdhänt hantering som det är svårt att inte uppröras av. De trycks hårt upp mot en vägg och man söker igenom varje del av deras kroppar. Ibland har vi sett att det är mer än en polis som genomför detta med samma elev. Genom lärarna i skolan har vi fått veta att poliserna ofta försöker provocera studenterna, men det vi ser är att de är tysta, reagerar inte. Det är något som de är uppmuntrade till av sina lärare:

”Låt er inte provoceras, var tysta!”

Samtidigt menar lärarna att våldet är påtagligt mindre när internationella följeslagare finns på plats. Både soldaterna och eleverna noterar att vi finns. I samband med att en elev fick sin skolväska genomsökt förra veckan, vände han sig om mot oss följeslagare flera gånger som för att försäkra sig om att vi såg vad han utsattes för. Vår tro är att vår närvaro gav viss tröst och trygghet.

De som nu går i skola har inte egen erfarenhet av den andra Intifadan (upproret) som pågick mellan 2000 och 2005, men det finns ingen palestinsk familj som inte är berörda av ockupationens effekter. Man har anhöriga som sitter i fängelse eller är häktade, har erfarenhet av demolering av sina hem och har stora problem med ID-handlingar vilket man alltid måste var beredd att visa upp. Beroende på var man bor har man olika ID-handlingar. Detta påverkar var och hur man kan röra sig i staden och också om man över huvud taget kan få komma igenom vägspärrar. Detta berör i stort sett enbart den palestinska befolkningen. Frustrationen är stor av den negativa särbehandlingen och jag tänker att då som ung tonårig kille också uppmanas att vara tyst och svälja direkta provokationer av israeliska soldater är att begära oerhört mycket.  Det finns en gräns för alla hur mycket man kan klara att svälja. Samtidigt vet de unga grabbarna att om de skulle reagera negativt straffas inte bara han utan i värsta fall hela hans familj.

Varje dag passerar de unga skolpojkarna minst fyra poliskontroller (checkpoints) på vägen till skolan genom Jerusalems Gamla stad. Foto: Maria

Förra veckan bevittnade vi hur en 14-årig kille arresterades under brutala former för att han hade ett halsband som polisen menade visade på att han hade kopplingar till någon benämnd som terrorist. Han dömdes till hemarrest plus förbud att besöka Gamla staden i 15 dagar. Det innebär att han missar tre veckors skolgång. Rektorn på den skola där eleven gick säger att gripanden av elever sker nästan varje vecka. Ibland kan rektorn genom att skriva ett intyg lyckas göra det möjligt för eleven att få komma till lektionerna. Då måste de sedan hämtas av en förälder och föras direkt hem.   

Rektorn berättar att skolans elever har anklagats för att kasta sten mot israeliska bosättare i grannskapet. För att undvika de anklagelserna har skolan monterat upp ett nättak, för att förhindra både risken för stenkastning från bosättare och risken för att elever anklagas för att göra det. Det ger eleverna ett skydd.

De svårigheter som de palestinska eleverna utsätts för står i strid mot Barnkonventionen som understryker alla barns rätt till utbildning, där också tillgänglighet och trygghet är inkluderat som viktiga faktorer. Israel har ratificerat Barnkonventionen och de har ett ansvar att leva upp till den i relation till den israeliska befolkningen såväl som gentemot den befolkning de kontrollerar på ockuperat område. Men verkligheten för israeler och palestinier skiljer sig åt. Olika lagstiftning gäller. Palestinier som lever på Västbanken lyder under militär lagstiftning. Det gäller dock inte israeliska bosättare i de ockuperade områdena, de står under israelisk nationell lagstiftning trots att de bor utanför Israels erkända gränser och att bosättning på ockuperat område i sig strider mot internationell humanitär rätt.

Flera rapporter har skrivits av följeslagare om svårigheter att säkra barns rätt till trygg och säker skolgång. De finns publiceradepå Följeslagarprogrammets hemsida men också på andra hemsidor som till exempel Föreningen för utvecklingsfrågor (FUF:  https://fuf.se/magasin/nar-ska-palestinska-barn-kunna-ga-till-skolan-i-fred-och-sakerhet/ )

Vi frågar en lärare i en annan skola där nyligen en 13-årig palestinsk kille dödats efter att ha varit involverad i ett attentat mot israeler, hur barnen i skolan reagerat på denna händelse. Hon berättar att en del av de mindre barnen är sorgsna över det som hänt, andra är stolta.

Så ser vardagen för många palestinska skolbarn ut. En undran som växer sig allt starkare är hur det i en framtid ska kunna bli möjligt att skapa ett samhälle där man vågar lita på varandra, vara nyfikna på varandra och dela vardag. Vi måste tro att det är möjligt, att hoppet lever – det gör många palestinier och också israeler som jag möter!

Följeslagare följer elevernas väg från Damaskusportn till skolan inne i Gamla staden, Jerusalem. Foto: Maria

Fred är möjligt!

Fler rapporter