Vi anländer till Ein Sukkot – en palestinsk by i Jordandalen som ligger precis vid gränsen till Jordanien. Mohammed och hans son som arbetar med jordbruk på sin mark har blivit attackerade igen av israeliska bosättare från den nyligen byggda utposten alldeles intill. Mohammed är upptagen i telefon, han pratar förtvivlat om hur han ska kunna få ersättning för de omkring 3 000 melonplantor som blivit förstörda av bosättarna. Mohammed och hans son är konstant rädda för att gå till sin jordbruksmark, men samtidigt tvungna eftersom de måste bruka sin mark.
Kort sagt är en bosättare en israelisk medborgare som är bosatt på Västbanken. Som ockupationsmakt får man enligt internationell rätt inte förflytta sin egen befolkning till ockuperat område. Eftersom Israel ockuperar Västbanken, applicerar israeliska myndigheter militär lag på de omkring 4,8 miljoner palestinier som bor i de palestinska ockuperade områdena inklusive Gazaremsan. De omkring 600 000–800 000 israeliska bosättare som bor på Västbanken lever under civil lag2 https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/palestina/befolkning-och-sprak/.
Som följeslagare i Jordandalen ingår det i vårt arbete att rapportera incidenter där brott begås mot folkrätten och internationell humanitär rätt som sen skickas vidare till bland annat FN:s organ UN OCHA. Antalet våldsincidenter från bosättare är 48 procent högre det första kvartalet 2023 än föregående år. Tre våldsincidenter från bosättare per dag inträffade i genomsnitt under första kvartalet 2023 på Västbanken, detta är bara de som ingår i den dokumenterade statistiken. Mellan 2005 och 2022, avslutades 93 procent av utredningarna av attacker från bosättare mot palestinier utan åtal.
Vi besöker Ein Hilwa, då vi nås av informationen att en av våra kontakter nyligen blivit attackerad när personen var ute och vallade sina kor. Personen själv är oskadd, men hans boskap är däremot inte det. Personen tar med oss för att visa vad bosättare har utsatt dem för. Det är ingen trevlig syn. En kalv ligger på marken med sitt ben brutet. En annan ko dog på morgonen av sina skador.
– Det var mig han ville skada, men jag lyckades fly. Vad har det här djuret gjort mot någon?, utbrister vår kontakt sorgset när han visar oss den skadade kalven.
Varje vecka går vi med fåraherden Burhan och bidrar med preventiv (skyddande) närvaro när han är ute med sina får, då hans mark är omringad av israelisk militärbas, militär träningsanläggning, samt israeliska bosättningar. Ekande ljud hörs från skotthylsorna från skjutövningar som pågår.
Det nalkas bröllop, då vår chaufför ska gifta sig. Jag frågar Burhan om han ska gå på bröllopet? Nej, är svaret. Han pekar upp mot bergskullarna och förklarar att han inte vill lämna huset, då risken finns att bosättare kan komma.
Jag vill skriva om hopp, men att skriva om hopp skulle vara orättvist mot dem som jag möter här i Jordandalen. Som följeslagare befinner man sig på plats på ockuperade Västbanken för att öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser för israeler och palestinier. Efter tre månader åker jag hem till min trygga tillvaro i Sverige. Alla människor som jag möter här i Jordandalen som lever under ockupationen är kvar i sin otrygga tillvaro med dagliga trakasserier från bosättare. Det är tydligt hur aggressiva bosättare inte behöver stå till svars för sina handlingar, och vilka negativa konsekvenser de har på de palestinska samhällena i Jordandalen.
- 1
- 2
