Bostad efter etnicitet

Gwinwa är en ung kvinna från Nasaret med många tankar och stora drömmar kring hur hon vill leva sitt liv som en självständig, kristen israelisk kvinna. Hon har ett instagram-konto där hon lägger upp feministiska budskap och hon drömmer om att flytta till Italien. Dock är situationen för henne och andra från den arabiska minoritetsbefolkningen med israeliskt medborgarskap ofta komplicerad på många sätt. Bland annat finns det många platser i Israel där araber enligt lag inte kan bosätta sig, även om de är israeliska medborgare.

– Vissa områden kan vi helt enkelt inte flytta till eller bo i. Det finns många sådana områden där bara judar kan bo. Vi lever parallella liv! säger Gwinwa, och syftar på separationen som ofta sker mellan minoritetsbefolkningen och judarna i Israel idag.

En lag godkändes i det israeliska parlamentet förra sommaren vilken, förutom att den deklarerar att Israel är en stat för den judiska befolkningen, också godkänner och prioriterar uppförandet av städer endast för judar (Jewish-only communities) [1]. Enligt denna lag kan alltså en stad exkludera andra befolkningsgrupper på grund av religiös tillhörighet, vilket gör att minoritetsbefolkningen, även om de har israeliskt medborgarskap, inte kan flytta till dessa städer. Lagen tillämpas även på Västbanken i Palestina för de israeliska bosättningarna. På Västbanken är dock situationen ännu mer komplicerad, då diskriminering sker på ännu fler sätt. Ett tydligt exempel är att palestinier ställs inför militärdomstol medan israeler ställs inför civil domstol om de grips av israeliska myndigheter på Västbanken [2]. Detta gör att två olika lagsystem används på Västbanken, och vilken lag som skall tillämpas bestäms efter etnicitet.

Diskriminering på grund av etnicitet i Israel gällande boende är inte något nytt. Även innan lagen godkändes förra sommaren hindrades kristna och muslimer med israeliskt medborgarskap att bosätta sig fritt [3]. Detta är något som bland annat händer i Galileen, där Nasaret ligger, berättar Gwinwa.

En annan kristen kvinna med israeliskt medborgarskap från Galileen som vill vara anonym, berättar en liknande historia.
– Det spelar ingen roll hur mycket du är villig att betala. Många områden kan vi helt enkelt inte bosätta oss i. Till exempel kan vi inte bo runt stora delar av Galileiska sjön. Det samma gäller många andra ställen i Israel.

Jag träffar Gwinwa i Nasaret, där hon med ett stort leende öppnar upp sitt hem och visar oss sin hemstad. Hon hälsar ofta på bekanta på gatan med glädje. När jag frågar Gwinwa vad hon anser om det faktum att judar och kristna i Israel idag lever parallella liv svarar hon dock med en mer allvarlig ton;
– Jag vill inte bo i ett land där folk hatar mig och inte vill vara med mig. Jag vill bo i ett land där folk vill umgås med varandra och respekterar varandra.

Senare under vårt möte utvecklar hon sina tankar.
– Jag hade bara önskat att vi alla kunde leva tillsammans i fred. Att vi kunde lära oss varandras språk. Både leva med och lära känna varandra. Det hade varit det bästa för oss alla.