I Betlehem kastar någon sten på palestinierna, någon förstör deras odlingar, någon tar deras mark, någon förvägrar dem rätten att bygga men låter andra bygga, någon sätter en stor del av dem i fängelse, någon gör mot dem det som är otänkbart att göra mot sina egna. Israel har ansvaret för vad ”någon” gör. Jag kan i ett enskilt fall inte veta om berörda palestiniers övertygelse är rätt. Det saknas en opartisk juridisk rätt på Västbanken, den nuvarande är konstruerad för att stödja Israel och bosättarna.
Vi följeslagare hälsade på hos familjen Khaled Hussein Aliya Hamamreh i Husan i guvernörsområdet Betlehem, sydväst om Betlehem stad. I det område som Israel vill fylla upp med bosättningar för att skapa ett sammanhängande bälte med Jerusalem. [1] Husan är en av dessa mindre orter som står i vägen för dessa planer.
Nu hade en av familjen Khaleds olivlundar intill den israeliska bosättningen Betar Illit brunnit. Mer än 20 olivträd blev förstörda tisdagen den 2 juni 2015. Khaled är en man i 70-årsåldern men synbarligen med kraften kvar. Khaleds uppfattning om vilka som låg bakom bränningen var helt klar:
– Tre gånger tidigare har de försökt förstöra olivodlingen. Det kan bara vara bosättarna. I höstas (2014) brände de 165 träd som hämnd för något som hänt i Hebron. [2]
– När var första och andra gången? säger jag.
– 1982 stal de jorden och fyllde området med stenar. 2005 sprejade de kemikalier på träden, men de överlevde.
Khaleds familj bor i ett vackert hem med vackra nyare och äldre saker. En gammal ”mortelkvarn” med stöt som beduinerna använde för att mala kaffebönor, en gammaldags manuell kaffekvarn, kvarnstenar för att mala vete och en omsmidd stridsvagnspatron är några av de saker som pryder inredningen. Khaled berättar att den israeliska militären sprängde deras gamla hus 2006.
– Pappa bodde i tält ett år, berättar dottern Cherine som just kommit in i rummet där vi två följeslagare sitter tillsammans med Khaled, barnbarn och vår översättare. Hon pratar utmärkt engelska och berättar:
– 2011 byggde vi det här huset.
– Utan tillstånd? säger jag.
– Nej, vi fick tillstånd. Vi sökte i vår fasters namn, annars hade det aldrig gått.
Här är alltså undantaget som bekräftar regeln. Palestinier som fått tillstånd att bygga ett hus i område C. [3]
Cherine berättar att hon har en kandidatexamen i kemi men inget jobb, att två av hennes bröder sitter i israeliskt fängelse, en tredje utvisades efter Israels belägring av födelsekyrkan 2002 [4], bor i Spanien sedan dess och får inget tillstånd av Israel att hälsa på hemma hos föräldrarna. Den fjärde brodern satt 23 år i fängelse men är nu gift och har barn. Hennes okuvliga personlighet lyser starkt genom hijab [5] och täckande kläder och det är svårt att ta in att denna vänliga familj genomlidit och genomlider så stora svårigheter.
Vi ger oss av med bilen för att inspektera det brända området. Vi parkerar och går den sista biten fram till olivodlingen. Chauffören stannar i bilen och jag, Elspeth, Khaled och barnbarnet Karmel, 12 år, går fram emot brandfältet 100–200 meter från bosättningen.
– Jag var i Nablus när det hände. En palestinsk arbetare på Betar Illit ringde vår vän Taha och berättade att det brann. När Taha kom dit var Betar Illits brandkår där och släckte elden. Men träden var redan brända.
En del träd ser inte så farligt brända ut men Khaled säger att även de kommer att dö. En kremerad sköldpadda ligger i det svartbrända gräset. Några glänsande flugor kryper på skölden.
Khaled tittar bort mot bosättningen som ser ut som en sluten stad. Det leder en infartsgata upp mot den med busshållplatser strax innan bostadshusen tornar upp sig.
Han pekar snett över gatan.
– Infarten är byggd på min mark och på andra sidan av den ligger det 18 dunum som är mina men som de gör allt för att jag inte ska kunna bruka.
Jag frågar om han fått någon ekonomisk ersättning. Han tvärstannar, vänder sig mot mig med ett mycket bestämt ansikte, slår ett symboliskt karateslag med högerhanden mot sin vänstra handled och säger:
– Hellre skulle jag hugga av mig handen än ta emot pengar från dem!
Bilder
1. Följeslagare, Khaled och hans barnbarn på väg till den brända olivodlingen. Foto: Elspeth Strachan.
2. Den brända olivodlingen framför den israeliska bosättningen Betar Illit. Foto: Hans Jonsson.
