En av det tiotal byar vi besöker regelbundet är Burin. Byn har två israeliska bosättningar, Yitzhar och Bracha, placerade på kullarna runt byn. Burins invånare är ofta utsatta för trakasserier och angrepp från bosättare. Första gången vi närmade oss byn såg vi brandröken på långt håll – stora, svarta moln som steg mot himlen.
Vi hade tidigare fått ett telefonsamtal med information om att bosättare hade attackerat byn och kastat sten på hus och människor samt satt eld på fälten i och runt Burin. När vi kom in i byn såg vi lågorna och palestinska brandkårens försök att släcka elden. En blodig sten låg på marken. En man berättade att några palestinier skadats när de träffats av stenarna. Enligt den israeliska nyhetsbyrån Haaretz skadades två palestinier och fyra bosättare. Sammandrabbningen bröt ut efter att israeliska myndigheter rivit ett hus som bosättare byggt utan myndigheternas tillåtelse. [1] När jag vände blicken mot kullens topp såg jag beväpnade bosättare som riktade sina vapen mot de palestinska byborna nedanför. Några bosättare var maskerade och en del hade stenar, påkar eller en form av slangbellor i händerna och emellanåt flög det stenar i båda riktningarna. Många palestinier höll sig på avstånd och betraktade händelseförloppet medan andra sprang i riktning mot bosättarna.
Stämningen där jag stod var lugn och några av palestinierna omkring mig skakade på huvudet och upprepade ordet ”crazy” som för att få mig att förstå att de inte ville delta i sammandrabbningen. Efter en stund kom israeliska armén och bad oss och de palestinier som samlats att gå därifrån. Vi dröjde oss kvar ett ögonblick för att försöka se om arméns ankomst hade någon effekt, men när palestinierna vände om och gick tillbaka mot sina hus följde vi med dem tillbaka.
Ahmad och hans familj bor i ett av husen i Burin som ligger närmast bosättningen Yitzhar. Han berättade att han försöker få tillstånd från palestinska myndigheten att sätta upp ett staket som skyddar hans familj och egendom från bosättarna. Detta är dock en process som tar tid och de har ännu inte fått svar. Ahmad tog med oss på en promenad i området och pekade på de brända trädstammarna som är rester av de förut grönskande olivträden. Han visade oss även brunnen som bosättarna använder som pool. Bosättarna har också stulit en av familjens hästar och nyligen har de förstört solpanelerna på taket. Ahmed skakade uppgivet på huvudet och hoppas bara att ett staket kan hålla bosättarna på avstånd.
Genom Osloavtalet delades Västbanken in i tre zoner: A, B och C. Burin tillhör område B, vilket innebär att palestinska myndigheten har civil maktbefogenhet och ansvar för allmän ordning och israeliska myndigheter har huvudsakligt säkerhetsansvar. [2] Enligt internationell humanitär rätt är en av Israels huvudsakliga skyldigheter som ockupationsmakt att skydda palestinska civila från de faror som följer av den väpnade konflikten.[3] I flera av de byar jag har besökt, Iraq Burin, Burin, Awarta, Asira och byn där jag bor, Yanoun, har jag frågat människor om de anser att israeliska armén gör ett bra arbete när de gäller att skydda palestinierna och om de känner sig skyddade. Alla tillfrågade ger samma svar: ”Nej. De är här för att skydda bosättarna, inte oss.”
När det sker händelser liknande den i Burin upplever många palestinier att militären står och tittar på, utan att ingripa. Ofta står de i nära anslutning till bosättarna, vilket förstärker intrycket av att de är där för att skydda bosättarna och inte palestinierna. Enligt det israeliska informationscentret B´Tselem leder palestinska attacker mot israeler till arrester, åtal och ofta hårda straff. I det motsatta fallet, när en civil israel attackerar en palestinier, blir det istället mildare straff eller någon form av kompromiss.
Det faktum att israeliska rättsvårdande myndigheter inte gör tillräckligt för att stoppa våldet från de israeliska bosättarna är ett brott både mot internationell rätt och israelisk lag. [4] När jag står utanför vårt hus i Yanoun och tittar upp mot bosättningarna på kullarna runt byn ser jag israeliska arméns vakttorn som små träkojor bredvid bosättarnas baracker. De är placerade så att de har god sikt ner över byn. Ibland kör israeliska armén även en vända i byn för att sedan försvinna igen. De går inte ur bilen och pratar inte med någon. Jag kan inte låta bli att få samma känsla som palestinierna berättat om. Om den israeliska armén är här för att skydda den palestinska befolkningen, varför ger de istället intrycket av att bevaka och kontrollera snarare än att skydda?
