Det är molnigt och en svalkande vind blåser, men bakom molnen ligger solen, varm och stark. Det är en timme kvar till iftar, då fastan bryts under ramadan, så vi tar en promenerad med Nasser Nawajah från byn Susiya, för att fördriva tiden och hungern.
Vi går längs vägen utanför Susiya. [1] Nasser har genom sitt engagemang för byn kommit att bli dess talesperson. Han visar mig en av de vattencisterner som byn använder sig av för att vattna sina får. Den ligger precis utanför ett av områdena som har tagits över av israeliska bosättare.
Susiya tvångsförflyttades av Israel första gången 1986 då en arkeologisk utgrävning inleddes på platsen för byns ursprungliga läge. Idag är i stort sett samtliga byggnader i byn, som sedan 1986 är förlagd på Susiyas jordbruksmark, belagda med rivningsorder och när byn rivs hotas därför byborna återigen av tvångsförflyttning – vilket denna gång skulle innebära att man förlorar all sin mark.
Det internationella engagemanget för Susiya är dock starkt och nyligen besökte Ann-Sofie Nilsson, Sveriges generalkonsul i Jerusalem och Maria-José Torres, chef för FN:s kontor för humanitärt bistånd, Susiya för att uttrycka Sveriges och internationella samfundets stöd för byns strävan att få finnas kvar.
Trots detta stöd är Susiya fast i ett administrativt moment 22 – man har trots många försök ännu inte fått ansökningarna om byggrättigheter för upprätta bostäder och grundläggande infrastruktur godkända av den israeliska civiladministrationen[2], men anklagas av densamma för otillräckliga levnads- och sanitära förhållanden.
– Men hur kan vi ha det när vi inte får bygga, när vi inte får byggnadstillstånd? frågar Jihad Nawajah, ordförande för byrådet, retoriskt.
Man kan alltså inte bygga lagligt, varken bostäder eller annan infrastruktur.[3] Byn är inte ansluten till vattenledningarna som däremot har dragits såväl till bosättningen som till den illegala utposten på platsen för den arkeologiska utgrävningen, där flera bosättarfamiljer har flyttat in, norr om Susiya.
– Utposterna är till och med olagliga i Israel. Men de har ändå tillgång till infrastruktur och transportnätet, de har bussar, el och vatten, säger Nasser.
Just vattensituationen är mycket allvarlig i Susiya. Enligt FN-organet OCHA saknar över 70 procent av samhällena i område C på Västbanken anslutning till vattennät och är därför beroende av vatten via tankbilar till avsevärt högre kostnader.[4] Detta gäller även för Susiya. Byn hade tidigare tillgång till 28 cisterner nedgrävda i marken, i det område som idag är den israeliska bosättningens ”säkerhetszon”, som byn inte längre kan nå. Susiya köper därför sitt vatten från den närliggande palestinska staden Yatta och behöver då betala för frakt och hantering av vattnet.
– Vi betalar 35 shekel [5] per kubikmeter vatten, medan bosättarna betalar 4,5 shekel per kubikmeter. I Tel Aviv betalar de ungefär 7, 8 shekel per kubikmeter, säger Nasser.[6]
Det är inte bara dricksvatten för byborna som behövs – byn är helt beroende av sina får, för mjölk, ost och kött, och, som Nasser säger:
– Får dricker mycket vatten.
På grund av det höga vattenpriset kan byn inte köpa tillräckligt för att fylla upp cisternerna ute i fälten där fåren betar, fält som ibland kan vara långt från byn. Alltså kan de inte säkerställa att det finns vatten åt fåren – och därmed begränsas områdena där fåren kan beta.
– Vi förlorar vår inkomst och vi förlorar vårt land, sammanfattar Nasser.[7]
Han stänger locket till cisternen.
– När de kommer för att riva byn är det inte en fråga om att vi kommer förlora våra tält. Det handlar om att vi kommer att förlora vårt sätt att leva – och vårt land.
Bilder
1. En av vattencisternerna mitt i Susiya och traktorn som används för att frakta vatten till byn. Foto: Anders Forsberg.
2. Nasser visar mig en av de nedgrävda vattencisterner som ligger precis utanför den israeliska utposten norr om Susiya. Foto: David Etherington.
3. Karta över Susiya med den israeliska bosättningen i söder och den israeliska arkeologiska utgrävningen med en utpost norr om byn. Det ljusröda fältet kring bosättningarna visar på ”säkerhetsområden” där palestinier ej har tillträde och där 28 av Susiyas vattencisterner är belägna. Karta: Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA)
