Den lilla palestinska byn Susiya på Västbanken söder om Hebron har varit huvudnyhet i internationell press den senaste tiden. Invånarna i byn måste flytta på sig, för byn ska rivas. Det har israeliska myndigheter, som bestämmer i område C där byn ligger, beslutat.
Internationella delegationer avlöser varandra och människorättsaktivister bevakar byn dygnet runt. Även ledamöter från det israeliska parlamentet Knesset är på plats.
Haneen Zoabi är palestinier och representerar Förenade listan [1] i Knesset, parlamentet i Israel. Och för Haneen är det viktigt, framgår det när jag får en intervju med henne i Susiya, att som palestinier visa sitt stöd för folkets kamp att kunna existera i sitt eget land.
– Vår kamp är inte enbart en kamp för att kunna etablera en stat, utan det är även en kamp mot en kolonialmakt som inte erkänner vår existens, säger hon.
Hon menar att den centrala frågan för Israel idag är att kunna kontrollera område C på Västbanken, och hon säger att israeliska myndigheter vill etablera boplatser för israeliska bosättare på bekostnad av palestinierna..
Även om invånarna i Susiya och i andra byar på Västbanken äger den mark som de nu bor på, innebär det inte att de automatiskt får rätt att bygga bostäder och att de får tillgång till vatten och el.[2] För att detta ska bli möjligt måste en by omfattas av en så kallad masterplan, eller byggnadsplan.
Israeliska myndigheter har avslagit varje ansökan om förslag på en masterplan som invånarna i Susiya har lämnat in. Jurister på den israeliska människorättsorganisationen Rabbis for Human Rights har hjälpt byborna med ett överklagande som nu ligger i Israels högsta domstol.
Förhandlingarna om en masterplan skulle ha ägt rum i början av augusti men sköts upp och något nytt datum har inte fastställts.[3]
Khaled al-Najr, är fåraherde och bor i Qawawis, en lien by öster om Susiya. Får och getter betar längs sluttningen när vi följeslagare hälsar på.
Dalen är full av olivträd och den ser ut som en grön matta från höjden där vi står. Runt omkring ligger några stenhus som har presenningar som tak. Hans familj har bott här i generationer och han äger idag 400 olivträd och cirka 30 får och getter.
Han pekar med sin käpp på sluttningen på andra sidan dalen och mot en väg några hundra meter bort.
– All den marken tillhör vår familj, säger Khaled al-Najr.
Han uppger att han kan bevisa att han är laglig ägare till marken, men att han trots det har problem med att bo kvar där.
Byn har, som många andra byar i område C på Västbanken, ingen masterplan vilket innebär att Khaled al- Najr och hans familj inte har tillstånd att bygga hus i sin by.
För att inte bli hemlös, om husen rivs, har Khaled al-Najr grävt en grotta in i berget på sluttningen och där bor hans familj nu. I grottan har de plats med både kök och sovrum. Den ger dessutom svalka på sommaren och värme på vintern.
– Kommer de och river våra hus bygger vi upp dem igen, för vi tänker inte överge vår mark säger Khaled al-Najr.
– Den är vårt levebröd, så vi stannar här, tillägger han, och nickar bestämt.
Haneen Zoabi smuttar på ett sött tet som invånarna i Susiya bjuder sina besökare på.
– Låt världen veta vad som händer på Västbanken, och ställ Israel inför rätta i internationella domstolar, för vad Israel gör mot palestinierna är ett brott mot mänskligheten, konstaterar hon.
Och det finns många som delar hennes uppfattning.
Helt nyligen deltog cirka 500 personer i ett demonstrationståg i Susiya. Till denna lilla byn på Västbanken kom flera busslaster med personer som ville visa sitt stöd för palestinierna och för invånarna i Sysia.
Representanter för B´Tselem [4], Rabbis for Human Rights [5] och ICAHD. [6] var några av de israeliska människorättsorganisationerna på plats. De arbetar alla för att fred ska bli möjlig på Västbanken.
Bilder
1. Fåraherde Khaled al-Najr bor i byn Qawawis i South Hebron Hills. Foto: Siv LB
2. Fredsdemonstration i Susiya. Foto: Siv LB
