Den dolda teatern

Teatro di Nascosto sammanför människor från olika länder för att med gemensamma krafter förmedla och förstärka röster och vittnesmål från konfliktzoner. I kulturcentret Wasil i Anabta utanför Tulkarem samlas internationella såväl som lokala skådespelare, för att tillsammans gestalta historier, som alla berättar om livet på Västbanken under ockupation.

Kring ett köksbord i en lägenhet i Anabta utanför Tulkarem på Västbanken sitter skådespelare från Palestina, Italien och Nederländerna samlade. De är alla med i Teatro di Nascosto, den dolda teatern [1]. Ledaren för ensemblen, som i sin helhet rymmer skådespelare från flera länder i Europa samt Palestina, Irak, Iran, Egypten, Syrien och Kurdistan, är holländska Annet Henneman. För två år sedan gjorde hon en monolog på kulturfestivalen i Anabta då hon gestaltade en beduinkvinna. Framträdandet var mycket uppskattat och sedan dess har hon fortsatt att samarbeta med det lokala kulturcentret Wasil [2] och startat en teatergrupp i Anabta bestående av internationella såväl som lokala skådespelare.

Annet säger att målet med Teatro di Nascosto är att förstärka rösterna hos de som lever under konflikt, förtryck och fattigdom i olika delar av världen. Skådespelare från olika länder samlas för att dela sanna historier på teaterscener, offentliga platser, skolor och inför politiker. Detta görs genom Theatre Reportage [1], en metod som sammanfogar undersökande journalistik med personliga berättelser, sånger, dans och fotografier av vardagsliv. Annet framhåller behovet av att som skådespelare göra sitt yttersta för att i så hög utsträckning som möjligt förstå en person, en livshistoria, en plats eller en kultur för att senare kunna gestalta denna. För att kunna skildra en historia trovärdigt behöver skådespelaren göra mer än att bara berätta den. Hon behöver ta sig in i den. Detta görs på direkt vis genom resor och långa vistelser i konfliktterritorier, men också indirekt genom improvisationer och utbyten av erfarenheter inom den internationella skådespelargruppen. Den nuvarande ensemblen befinner sig i Palestina en längre tid. Förhoppningen är att de internationella skådespelarna ska uppleva den realitet som de sedan ska gestalta.

Amber Gering kommer från Nederländerna, är 23 år gammal och studerar till dramapedagog. Nu gör hon sin praktik genom Teatro di Nascosto. Hon gestikulerar vilt när hon berättar om hur gruppen arbetar.

– Vi sover, äter, lever tillsammans med människorna i Anabta, försöker komma dem nära. Nästa steg är att bli en av dem, att ge deras historier en röst. Folk i Europa känner inte till situationen här. Annets arbete visar upp aspekter ur människornas liv, som du inte får se på nyheterna. De visar bara dramat under själva demonstrationen, inte vad som skedde innan eller efter.

I uppsättningen som nu repeteras i Anabta medverkar totalt 28 personer, varav 21 är palestinier. Inga av de lokala medlemmarna är professionella skådespelare. En av dem är Yasmeen Saied. Hon är, precis som Amber, 23 år gammal, men har inte stått på en teaterscen tidigare. Yasmeen har varit volontär vid kulturcentret Wasil i 9 år och del av Teatro di Nascosto sedan ett år tillbaka. Först så var hon bara nyfiken på vad det hela handlade om, men snart förstod hon att teatern kunde ge henne en möjlighet att få säga något om livet i Palestina, om hennes drömmar och verklighet.

– När vi förmedlar berättelserna i form av teater låter vi publiken få veta hur saker faktiskt är för oss här på Västbanken. Först ses vi och tränar och berättar om våra känslor inför ensemblen och vad vi vill ha sagt. Det kan vara läskigt, men med tiden känns gruppen som en familj. I slutändan samlar vi berättelserna och kombinerar dem till en föreställning. Jag tycker mycket om att agera. Det kräver mycket energi av mig, men jag får göra någonting för mitt land. Jag tror att varje liten handling, varje ord kan skapa skillnad.

Teatro di Nascosto arbetar med svåra och tunga berättelser, och många repetitioner skapar en ledsam och frustrerad atmosfär. Men de lägger också mycket tid på att sjunga och dansa och finna stunder av lycka tillsammans. Den palestinska folkdansen dabke dansas till darboukatrummans rytm och blir till ett verktyg för att komma samman, skratta, skapa en känsla av frihet. Yasmeen och Amber trivs med att arbeta tillsammans. När de stöter på problem i arbetet kommer de närmare varandra. Yasmeen framhåller hur viktig teatern är för henne.

– Det här projektet har gett mig mer kraft och gjort mig lyckligare. Jag har funnit ett sätt att berätta historierna för omvärlden, utan att behöva hindras av några gränser. Jag får möta människor från hela världen och låta dem ta del av mina tankar. De får sedan ta med sig tankarna från Västbanken.

Amber fortsätter.

– Vi får ta berättelserna från Västbanken till Europa. Vissa i Nederländerna känner inte ens till konflikten. Jag försöker nå människor med informationen genom att berätta och skådespela. Jag var så full av känslor när jag kom hem efter mitt förra besök här. Ingen förstod vad jag varit med om. Nu när jag har en bättre bild av situationen så är jag argare. Men upplevelserna har också gjort mig rikare.

Ensemblen repeterar i Anabtas kulturcentrum Wasil. Träffen inleds med uppvärmningslekar och dabke till ljudet av darboukan, innan träningen startar på allvar. Annet uppmanar alla att gå i rummet, att söka sig till de tomma utrymmena. Rummet fylls av kroppar i rörelse. Annet är en av dem. Rätt som det är så stannar hon upp. När Annet stannar så stannar alla. Med jämna mellanrum kommer hon med uppmaningar till gruppen.

– Tänk på någon som gör någonting som verkligen är viktigt.
– Någon du känner.
– En ung person.
– Tänk på den här personen samtidigt som du går.
– Gå som den personen.
– Byt ut ditt huvud mot den personens huvud, dina ögon, din mun, din bröstkorg, dina höfter, dina ben, dina händer.
– Positionera dig som den personen.
– Vad tänker personen på?
– Säg alla de tankar som du har som den här personen. Säg dem tyst för dig själv så att bara du hör. Säg dem snabbt utan att stanna upp.
– Försök att följa personens tankar. Vad tänker personen på, just nu?

Ensemblen rör sig åter. Stannar. Får nya uppmaningar. Energin i rummet går att ta på. Och långsamt blir den dolda teatern synlig, i lysrörsljuset i Anabtas kulturcentrums samlingssal.