Jag såg kvinnan, en bosättare, närmar sig delegationen. Först filmade hon gruppen med en kamera hon hade hängande runt halsen. Hon började skrika och peka åt olika personer samtidigt som hon fortsatte gå mot gruppen. Sedan gick hon till attack.
Dramatiska scener präglade Folkpartiledaren och utbildningsminister Jan Björklunds besök i Hebron på den ockuperade Västbanken. Han togs emot av TIPH, [1] en grupp internationella observatörer i staden. En grupp svenska observatörer guidade besökarna på en tur runt staden och visade olika platser.
Det var vid bosättningen [2] Beit Romano, en av fyra israeliska bosättningar inne i Hebron, [3] som bosättaren anföll. En Säpovakt ställde sig snabbt framför Jan Björklund. Kvinnan slog vakten tre gånger i ansiktet och bröstet och föll sedan till marken. Hon tog sig därefter upp, fortsatte peka åt olika personer och skrika. Det var då de israeliska soldaterna som fanns på plats bestämde att delegationsturen skulle avbrytas. Enligt soldaterna förargades kvinnan över att det fanns palestinier i gruppen som följde med delegationen.
Gruppen befann sig på Shuhada street. På vissa delar av denna gata får palestinier gå men inte köra. På andra delar förbjuds de från att både gå och köra, [4] som på den delen av gatan gruppen befann sig på när kvinnan anföll. Bosättarna får använda alla delar på gatan som de önskar.Shuhada street var en gång Hebrons kommersiella hjärta. I dag kan den se ut som en öde plats. [5]
Reserestriktionerna som pålagts palestinierna, som upprätthållas av den israeliska armén, motiveras av säkerhetsskäl. Soldaterna är här för att skydda bosättarna. Kvinnan ville att palestinierna skulle bort från den del av Shuhada street som är stängd för palestinier. Händelsen under Jan Björklunds besök påminner om vad förbuden innebär för de palestinier som bor i området kring bosättningarna i Hebron. Som att deras liv präglas av vägspärrar. Allt de har med sig genomsöks av soldater på väg till och från sina hem. Att barnens skolväskor kollas av beväpnade soldater. Det kan också beskrivas som en vardag av förnedring då det inte är ovanligt att palestinier spontant visiteras. De måste i vissa fall ta långa omvägar för att få tillgång till platser som, innan reserestriktionerna i området, bara var några minuters promenad bort. Vissa familjer med hem nära bosättningar måste ha tillstånd för att kunna ha tillgång till sina hem.
Händelsen visar också på separationen [6] mellan de israeliska bosättarna och palestinierna, något som jag bevittnar i mitt uppdrag som följeslagare. [7] En separation som kvinnan som slog vakten ville upprätthålla genom våld. Skyddet av bosättarna innebär att palestinierna inte åtnjuter frihet. Deras vardag av militära vägspärrar, reserestriktioner, visiteringar, en konstant israelisk militär närvaro och synen av beväpnade soldater är en smärtsam vardag. Jag frågade Jan Björklund vad han tog med sig från Hebron.
— Det är en delad stad, svarade han. I Hebron är den enes skydd, den andres utsatthet.
