Varje dag passerar cirka 90 000 palestinier gränsen mellan Västbanken och Israel. För att få passera måste man söka och få tillstånd. Det finns över 100 olika slags tillstånd – för att arbeta, för att besöka sjukhus, för att besöka familj, för att närvara vid begravning … Fast det gäller bara för palestinier – israeliska medborgare behöver inga tillstånd.
En förmiddag i Jerusalem pratar jag med Hanna Barag och Ronny Perlman om de olika tillstånd som palestinier på Västbanken behöver för att åka in i Israel. De är båda engagerade i en israelisk organisation, Yesh Din (There is Law), som utifrån legala aspekter arbetar med att försvara mänskliga rättigheter för palestinier som lever under Israels ockupation.
Tillståndsfrågor är bara en liten del av allt de jobbar med. Men den här förmiddagen går det upp för mig vilken oerhörd byråkrati Israel har byggt upp för palestinierna. Och hur totalt det kan begränsa det dagliga livet för palestinier på de ockuperade områdena.1 https://www.yesh-din.org/en/about-us/
För att få arbetstillstånd i Israel måste en palestinsk arbetare betala 2 250 – 2 500 Shekel (cirka 6 500 – 7 300 SEK) per månad. Minimilönen i Israel är 5 300 Shekel (cirka 15 500 SEK) per månad. Även om man tjänar mer än minimilönen går alltså en stor del av inkomsten åt till att betala arbetstillståndet. Om man är 55 år eller äldre är dock tillståndet gratis.2 https://www.btl.gov.il/English%20Homepage/Mediniyut/GeneralInformation/Pages/MinimumWage.aspx
En del arbetsgivare i Israel betalar arbetstillståndet för att kunna anställa palestinier. Bra förstås, men det kan ju också bli en stark press att hålla sig väl med arbetsgivaren. Är hen inte nöjd försvinner möjligheten att resa in i Israel.
Men om jag måste besöka sjukhus i Israel för att mitt barn behöver vård – kan jag godkännas i gränskontrollen när jag ändå har godkänts för att arbeta i Israel? Nej. Arbetstillståndet ger mig bara rätt att åka direkt till och från arbetet, inga extra ärenden är tillåtna. Så ett nytt tillstånd måste sökas för sjukhusbesöket. Kan jag passa på att handla något särskilt när jag är i Israel – nej, sök tillstånd! Åka hem till några vänner och dricka en kopp kaffe då – sök tillstånd! Ingen tycks veta hur många tillstånd man kan ha samtidigt. Kanske slutar man bry sig om det. Det är ju ändå nästan helt hopplöst att kunna följa alla regler.
Med över 100 olika slags passertillstånd blir det förstås omöjligt att överblicka och veta vad som gäller. Och omöjligt att förutsäga om, och i så fall när, man kan förväntas få sitt tillstånd godkänt.
– Byråkratin är en viktig del i ockupationen, säger Hanna. Det är meningen att ingen ska förstå!
Givetvis försöker man hitta lösningar för att hantera åtminstone de allra mest nödvändiga behoven av tillstånd. En sådan lösning är Road to Recovery i Israel. Det är en israelisk frivilligorganisation som skjutsar palestinier, framför allt barn, som behöver medicinsk behandling i Israel. För den som inte är israelisk medborgare gäller det att ta sig fram till och igenom gränskontrollen. Sedan möts man på andra sidan gränsen av någon från Road to Recovery, som hjälper en vidare inne på israelisk mark.3 https://www.roadtorecovery.org.il/Site/en/EnIndex.html
En glimt av de svårigheter att planera sin vardag och de begränsningar som palestinier lever under får vi när vi en tidig söndagsmorgon planerar att vara vid gränskontrollen vid Meitar. Där brukar uppemot 10 000 arbetare passera på söndagarna, den första arbetsdagen i veckan. Men på lördagskvällen får vi besked om att alla gränskontroller in till Israel har stängts. Inga palestinska arbetare kommer att få passera gränsen från Västbanken under söndagen. Skälet är, säger de jag frågar, den senaste tidens terrordåd. Det är utan tvekan mycket oroväckande med terrordåden. Men, säger de, är stängningen av alla gränskontrollerna framför allt ett sätt att utöva kollektiv bestraffning av palestinierna på Västbanken?
- 1
- 2
- 3