Palestinska hem rivs på löpande band; vad är orsakerna och hur påverkas människor?
– Vi ville bara skydda oss från ormarna, säger Fathi El Ayan Daraghma, och pekar på den 20 centimeter höga stenmuren som löper innanför tältets väggar – osynlig från utsidan. Fathi har precis fått en rivningsorder efter att ha byggt stenmuren. Han räcker mig pappret. Suckar. Inom en månad kan hans hem, som stått på samma plats i generationer, vara borta.
Alla familjer vi besökt berättar samma sak; hur drönare flyger ner på marknivå och kikar in i hemmen via fönster och tältöppningar. Ofta på dagligbasis. På så sätt får ockupationsmakten reda på förändringar och ombyggnationer som skett utan bygglov och som därmed ger dem skäl att riva hela familjens hem.

Eller, skäl och skäl. Svepskäl är nog ett bättre ord. Bygglov går nämligen inte att få i praktiken. Och alla förändringar av hemmet, oavsett hur små och obetydliga de än är, utgör en risk för att få hela hemmet utplånat.
Gör man inga som helst förändringar kan man ändå inte helt slappna av. Det händer att hem rivs med enbart hänvisning till att de plötsligt står på ett ”arkeologiskt område” eller ”militärt område”. Trots att byggnaden stått på samma plats i decennier. Det är inte heller bara byggnader som rivs. Som följeslagare bevittnade vi nyligen ett fält, stort som en fotbollsplan, med aubergine, lök och grönkål bli utraderat av tre schaktmaskiner. Bara drivor av jord blev kvar. Inget skäl uppgavs av soldaterna som var närvarande.

Men mitt i all förstörelse möts jag av något oväntat. Um Amin, en kvinna som precis fått en rivningsorder, tar emot oss med ett stort leende på läpparna. Hon serverar oss te och kakor i överflöd. Vi pratar om ditten och datten och sörplar på vårt te innan vi styr in samtalet på det där jobbiga. En del av hennes hem ska rivas. Men hon kommer bygga upp det igen. Hon ska ingenstans. Det här är hennes hem. Hon utstrålar självförtroende och uthållighet. Och jag tänker att det är såhär motståndskraft ser ut.
Hemmet handlar om så mycket mer än bara tak över huvudet. Det är den plats där vi ska kunna känna oss trygga. Där vi ska kunna återhämta oss och hitta nya krafter. Det är där familjelivet utspelar sig. Hittills i år har 362 byggnader ägda av palestinier rivits och hundratals människor fördrivits på Västbanken. Förra året rörde det sig om 954 byggnader.